Sascha and the City

Nu i november ska en bröllopsmässa hållas både i min "hemstad" Florens och i mitt "andra hem", Milano. Många wannabe-brudar kommer att flockas till dessa två modemetropoler för att ta del av kvinnans motsvarighet till ett barn i en godisaffär. Bland dem även jag och en av mina klasskompisar (även hon i ett ett-och-ett-halvårigt förhållande).
Visst, blombuketter och tårtor i all ära, men vad är den verkliga anledningen till att vi söker oss till bröllopsmässorna, smygläser bröllopstidningar och drömmer om att pojkvännen ska ta en paus från Playstation för att fria?
Svaret är enkelt: KLÄNNINGEN!
Kvinnor har i alla tider fascinerats av det drömobjekt som är Brudklänningen. En vit gräddbakelse eller något färgglatt och annorlunda - klänningen är en symbol för kärlek, romantik och happily ever after, men även en dröm som går i uppfyllelse. Det handlar inte så mycket om att "bli gift" (nej, 2008 har vi inget behov av ett kontrakt för att vara med den vi älskar) som att uttrycka sin lycka i en underbar fest.
Själv har jag redan bestämt precis hur den ska se ut (det är nu man är glad att pojkvännen inte kan svenska och därför inte kan läsa denna blogg...): baserad på Christian Diors New Look-kollektion 1947 (alltså med supertight korsett och en vid, puffig långkjol i tyll och chiffong) men tvivlar lite på färgvalet. Vitt eller inte vitt, det är det som är frågan.