Milano Fashion Week - dag 1
Imorse var det antligen dags!
Jag har alltid alskat (och kant mig hemma i) den fantastiskt hektiska och glamourosa atmosfaren under Milanos modevecka. Stamningen ger mig en energi som jag inte riktigt kan satta fingret pa.
Sedan ar det nagot valdigt speciellt med fotografer som vill ta kort pa ens outfit....
Idag sag jag Ermanno Scervino...
Boljande tyger...
...drommande farger...
...romantiska siluetter...( jag intygar att supermodellen Chanel Iman ar precis lika vacker i verkligheten!)
....och karamelliga klanningar som man inte kan lata bli att bli kar i!!!!
....sedan lyckades jag smyga in hos Costume National...
ungdomligt och rebelliskt...
...dynamiskt och modernt...
Jag har alltid alskat (och kant mig hemma i) den fantastiskt hektiska och glamourosa atmosfaren under Milanos modevecka. Stamningen ger mig en energi som jag inte riktigt kan satta fingret pa.
Sedan ar det nagot valdigt speciellt med fotografer som vill ta kort pa ens outfit....
Idag sag jag Ermanno Scervino...
Boljande tyger...
...drommande farger...
...romantiska siluetter...( jag intygar att supermodellen Chanel Iman ar precis lika vacker i verkligheten!)
....och karamelliga klanningar som man inte kan lata bli att bli kar i!!!!
....sedan lyckades jag smyga in hos Costume National...
ungdomligt och rebelliskt...
...dynamiskt och modernt...
Milano Fashion Week: Enrico Coveri
Modeveckan startar med massor av färg i Enrico Coveris eleganta men explosiva visning. Aftonklänningar i blanka, lyxiga material, festliga kulörer och en touch av glamour - vad mer kan man önska?
...nej nu får det vara slutbloggat för idag. Ska iväg och ta tåget så jag kan se några visningar själv också!
...nej nu får det vara slutbloggat för idag. Ska iväg och ta tåget så jag kan se några visningar själv också!
Imorgon!
Idag startar Milanos modevecka och imorgon ger jag mig av till denna fantastiska stad och alla modevisningar! Jag ska totalt se tre-fyra stycken och ska naturligtvis rapportera om allt!
Mitt andra hem, Milano, en kaotisk och dynamisk stad som vibrerar av liv och alltid har massor att erbjuda!
Trench, Forever21
Jeans DVB
Vaska, Chloè Paddington
Glasogon, Tom Ford
Ring, Miss Selfridge
Halsband med parfym, Marc Jacobs
Stovlar, Manolo Blahnik
Bakgrund: Domkyrkan i Milano
www.polyvore.com
Mitt andra hem, Milano, en kaotisk och dynamisk stad som vibrerar av liv och alltid har massor att erbjuda!
Trench, Forever21
Jeans DVB
Vaska, Chloè Paddington
Glasogon, Tom Ford
Ring, Miss Selfridge
Halsband med parfym, Marc Jacobs
Stovlar, Manolo Blahnik
Bakgrund: Domkyrkan i Milano
www.polyvore.com
London Fashion Week - Jenny Packham
Den enda visning med lite själ och inspiration i en annars ganska tråkig modevecka var Jenny Packham som använde sig av knalliga färger, romantiska draperingar, lätta, böljande tyger och mjuka silhuetter. Från minikort till gala-långt, dessa klänningar är en injektion av gott humör.
Galakväll!
Min drömarbetsplats Vanity Fair organiserar varje år Oscarsgalans efterfest som är omöjlig, och därför ännu mer eftertraktad, att komma in på. Självklart bjuder stjärnorna på de mest speciella galaklänningarna kvällen till ära! Några av gårdagskvällens bästa:
Alicia Keys i Armani Privé
Penelope Cruz i Balmain
Kate Winslet i Yves Saint Laurent
Frieda Pinto i John Galliano
Marion Cotillard i Dior
Melissa George i Dolce & Gabbana
Marisa Tomei i Versace
Natalie Portman i Rodarte
Amanda Seyfried i Valentino
Meryl Streep i Alberta Ferretti
...och min personliga favorit...
Sarah Jessica Parker i Dior
Victoria Beckham fejkar!
Denna kvinnar är mer min idol för varje dag som går.
Fick reda på att Victoria Beckham har tagit avstånd från äkta päls, lovat att aldrig jobba med päls i sina kollektioner och dessutom bara bär fuskpäls.
Massor av applåder till underbara Victoria (som även är vegetarian precis som jag) för modet att erkänna att denna marknad är överdrivet grym och onödig och ta avstånd, även i sitt eget arbete, i ett moment då päls är inne. Pluspoäng!
Victoria i sin fuskpäls
....och den nya kollektionen, presenterad på New Yorks modevecka...
Fick reda på att Victoria Beckham har tagit avstånd från äkta päls, lovat att aldrig jobba med päls i sina kollektioner och dessutom bara bär fuskpäls.
Massor av applåder till underbara Victoria (som även är vegetarian precis som jag) för modet att erkänna att denna marknad är överdrivet grym och onödig och ta avstånd, även i sitt eget arbete, i ett moment då päls är inne. Pluspoäng!
Victoria i sin fuskpäls
....och den nya kollektionen, presenterad på New Yorks modevecka...
Konsten att förföra
Just nu jobbar jag på ett marknadsföringsprojekt i skolan som rör underklädesmarknaden, ett område som aldrig upphör att intressera mig! Många märken har roliga marknadsidéer, som exempelvis min senaste upptäckt och besatthet...
Det franska underklädesmärket Aubade har skapat en samling "lektioner i att förföra" på sin hemsida www.aubade.com där det erbjuds över 90 "lektioner" i en "lecons de séduction" där naturligtvis Aubades ljuvliga underkläder står i fokus.
Hemsidan erbjuder även en kalender med ett vackert foto och en "lektion" i månaden, så jag tänkte lägga upp "månadens Aubade" varje månad här på min blogg! Här är en något försenad februari:
Det franska underklädesmärket Aubade har skapat en samling "lektioner i att förföra" på sin hemsida www.aubade.com där det erbjuds över 90 "lektioner" i en "lecons de séduction" där naturligtvis Aubades ljuvliga underkläder står i fokus.
Hemsidan erbjuder även en kalender med ett vackert foto och en "lektion" i månaden, så jag tänkte lägga upp "månadens Aubade" varje månad här på min blogg! Här är en något försenad februari:
Bäst på New York Fashion Week
The Sascha Award för den absolut bästa modevisningen under New Yorks modevecka går till magiska Marchesa!
Originella siluetter....
...glitter och glamour...
...nya och spännande versioner av den lilla svarta...
...delikata draperingar och drömmande pasteller...
...eleganta broderingar...
...sagolika färger och former...
...florstunna tyger i lager-på-lager, som en bakelse....
...kreativitet i dess vackraste form...
...och en touch röda mattan-stil!
Daydreaming
Dream like you're going to live forever, live like you're going to die tonight....
Klänning, Emma Domb, vintageous.com
Clutch-väska, butlerandwilson.co.uk
Solglasögon, Dior
Pärlbrosch, ylang23.com
www.polyvore.com
Anti-chic enligt Sascha
Jag bryr mig inte om hur "varm" och "mysig" den är. Hur varmt och mysigt är det att bli flådd levande på en skala från 1 till 10?
Jag använder sällan ordet "fult" i min blogg, då jag råkar tycka att alla ska kunna få klä sig som de vill utan att få etiketten "ful" eller "fel". Men en sak finns det som strider mot denna liberala modeattityd: ÄKTA PÄLS.
De som känner mig personligen eller har följt min blogg länge känner till mina övertygelser vad gäller djur- och miljöfrågor, så inget nytt här: i mina ögon är pälsindustrin ett hån mot livet, ett lysande bevis på människans respektlösa egoism och brist på empati för andra livsformer. Djuren tillhör inte oss, de är inte redskap för vår fåfänga utan utgör en del i en natur som vi rimligen borde respektera. Med tanke på alla tortyrprocedurer som pälstillverkning utgör (elchocker, gasning, bli flådda levande) är det omänskligt att äkta päls fortfarande är lagligt. Den större delen av dagens äkta päls kommer dessutom från Kina där inga lagar om djurrättigheter existerar, så hund- och kattpäls är inte ovanligt. Tänk på det ni som har husdjur och nöjt sveper in er i en pälsjacka...
Förutom de etiska och morala frågorna som medföljer en pälskappa har vi ju den estetiska aspekten. Själv råkar jag anse att päls är otroligt smaklöst, oelegant och helt enkelt FULT. En hellång pälskappa lägger på 20-30 år på vem som helst och den nya "sportiga" pälstrenden på jackor, byxor och stövlar bidrar bara till att bäraren liknar Bigfoot.
Att sedan genom överdrivet pompösa pälsplagg vilja basunera ut innehållet i ens plånbok i hoppet om någon slags "status" är inte bara patetiskt, det är även genomskinligt.
I dagens samhälle finns inte längre något behov av äkta päls tack vare nya material och utvecklingar inom textilindustrin, så äkta päls existerar bara på grund av att det fortfarande finns efterfrågan och industrin säljer relativt mycket. Så länge det finns en marknad för päls så kommer tortyren att fortsätta, så säg NEJ!
Vulgärt och smaklöst eller brist på respekt för livet? Jag säger båda.
Shoe mania
Ytterligare en anledning till att längta efter våren: alla fina nya skor! Trots att både vädret och plånboken förbjuder nöjet att ge sig hän åt skoshopping så kan vi ju iallafall drömma...
Giorgio Armani
H&M
David Wyatt
Donna Karan
Ernesto Esposito
Francesco Morichetti
Ice Ice Baby
Tro mig, det blir kallt i Italien med....
Kappa, getlippy.com
Jeans, Charlotte Russe
Cardigan, Oli
Stovlar, Brian Atwood
Vaska, Balenciaga
Topp, Topshop
Halsband, Juicy Couture
Alla hjärtans JAG!
Det finns högtider som man längtar efter att fira, som jul och nyår. Det finns andra som i våra moderna vardagsliv inte har någon större mening förutom att man får ledigt från skolan, som Kristi Himmelfärdsdag. Och så finns det de som är uppfunna bara för att sälja grattiskort och små söta chokladaskar. Som den 14 februari.
Jag har aldrig, som singel eller häften av ett par, firat Alla Hjärtans Dag. Don't get me wrong, jag är världens mest romantiska person. Det är bara det att jag alltid haft en start motvija mot smörighet och fejk. För mig har det alltid varit en meningslös helg: om jag är tillsammans med någon ska av någon anledning vara Dagen Då Jag Måste Visa Hur Mycket Jag Älskar Honom. Då kan jag nöjt konstatera att för mig och min D. är varje dag Alla Hjärtans Dag. Och är man singel, ja då kan man lika gärna gräva ner sig under täcket för att undkomma den rosa, fluffiga och hjärtformade världen utanför.
Nu har jag då haft sån tur att D. är lika romantisk som jag och råkar ha en förkärlek för just den 14 februari. I går gav jag upp och gav St. Valentin en chans.
För något år sedan hade min pojkvän nämnt att han sett ett par boxershorts med gitarrtryck i en butik. Vi jagade både Florens och Milano runt för att hitta detta under-verk, men kollektionen var tyvärr slut, så den lilla episoden glömdes (iallafall av honom) bort och vi gick vidare med våra liv.
Uppfinningsrik som jag är pallade jag mig till ett tryckeri beväpnad med ett par vita boxers och en bild på en elgitarr. Som visade sig vara en bas. Tacka Gud för tryckerikillen och hans passion som han delar med min älskling! Då vi lyckades få tag på rätt bild visade det sig att boxern var fel material och trycket blev fel. Det trycktes om och perfektionen var ett faktum! Men kreativa jag behöll även den felaktiga presenten och gjorde den till ett konstverk med hjälp av textilpennor. Nu hänger det ett par inramade vita boxers på D:s sovrumsvägg i Milano, med en sned gitarr och "jag älskar dig" på världens alla språk (nåja, ett par) skrivet i alla regnbågens färger.
Själv fick jag två underbara överraskningar:
Mitt nya favoritarmband från Swatch
...och ett porträtt som i framtiden kommer att vara värt sin vikt i guld, skapat av min favoritkonstnär (som även råkar vara min pojkvän!)
Jag har ändrat mig. Leve den 14 februari!
New York Fashion Week - BCBG Max Azria
Feminint möter tufft hos BCBG Max Azria med grekiska draperingar och lätta, fladdrande tyger över gnistrande lackleggings. En modern och rockig look med en lyxromantisk touch.
New York Fashion Week - Monique Llhuillier
Drömmande, romantiskt och stordådigt... Monique Llhuillier presenterar en pampig och ultrafeminin kollektion där aftonklänningen står i fokus. Mjuka pasteller möter svart och guld och siluetterna varierar från slank till voluminös.
Ny och spännande designer!
Jag älskar att vara först med att upptäcka något nytt och intressant, så när Sarah Riepl blir en berömd designer om några år så kommer jag att kunna säga "hon är min kompis! Vi gick i samma klass!"
Sarah kommer från Tyskland, är 21 år gammal och designar utan att rita utan direkt på mannekäng. Hon är otroligt kreativ, väldigt innovativ och en expert på att framhäva den kvinnliga kroppens vackraste sidor och dölja det man inte vill visa!
Pink Dream
För alla oss tjejer, så som vi är: romantiska dagdrömmare som tror på de små miraklen som finns att hitta i varje dag. För att det är vi värda!
Min passion för ett slityrke.
Ibland undrar jag varför jag fortfarande håller på.
Det är nästan så att man får lust att återvända till att vara hotellreceptionist eller butikssäljare. Då får man till och med betalt.
Att slå sig fram som modejournalist är inte lätt, och inte blir det enklare av att det existerar chefredaktörer som pumpar en på idéer utan att man får skriva en enda rad! Både svenska och italienska redaktörer har betett sig på samma sätt: åh vad duktig du är, vad många språk du kan, vad roligt att du vill jobba med oss, osv. Har du förslag på artiklar du vill skriva för oss så är det bara att skicka in dem!
Naiv som jag var sände jag iväg listor och listor på artikelidéer, i hoppet om att få se mitt namn under en artikel i en stor modetidning. Svaret som följde var alltid detsamma. Tack för förslagen. De var väldigt intressanta. Har du fler? Dyker det upp något så hör vi av oss.
Jag vet, det är en hård branch. Man kan inte förvänta sig underverk på en gång. Men jag förstår liksom inte problemet. Duger jag inte, så varför svara på mina mail? Varför be mig om idéer?
Just nu befinner jag mig i den oerhört stressiga fasen i mitt liv då min utbildning tar slut och det är meningen att jag ska börja söka jobb. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga då detta forsätter att hända mig. Hade planer på att även skicka in mina stylingprojekt men risken att få se dem i tidningen under någon annans namn är alldeles för stor. Kan bara hoppas på att den största chansen jag hittils fått, till ett samarbete med en känd svensk modetidning, kommer att leda till något ännu större.
Jag jobbar bra, jag jobbar mycket och just nu jobbar jag även gratis. Men mina idéer är mina.
Det är nästan så att man får lust att återvända till att vara hotellreceptionist eller butikssäljare. Då får man till och med betalt.
Att slå sig fram som modejournalist är inte lätt, och inte blir det enklare av att det existerar chefredaktörer som pumpar en på idéer utan att man får skriva en enda rad! Både svenska och italienska redaktörer har betett sig på samma sätt: åh vad duktig du är, vad många språk du kan, vad roligt att du vill jobba med oss, osv. Har du förslag på artiklar du vill skriva för oss så är det bara att skicka in dem!
Naiv som jag var sände jag iväg listor och listor på artikelidéer, i hoppet om att få se mitt namn under en artikel i en stor modetidning. Svaret som följde var alltid detsamma. Tack för förslagen. De var väldigt intressanta. Har du fler? Dyker det upp något så hör vi av oss.
Jag vet, det är en hård branch. Man kan inte förvänta sig underverk på en gång. Men jag förstår liksom inte problemet. Duger jag inte, så varför svara på mina mail? Varför be mig om idéer?
Just nu befinner jag mig i den oerhört stressiga fasen i mitt liv då min utbildning tar slut och det är meningen att jag ska börja söka jobb. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga då detta forsätter att hända mig. Hade planer på att även skicka in mina stylingprojekt men risken att få se dem i tidningen under någon annans namn är alldeles för stor. Kan bara hoppas på att den största chansen jag hittils fått, till ett samarbete med en känd svensk modetidning, kommer att leda till något ännu större.
Jag jobbar bra, jag jobbar mycket och just nu jobbar jag även gratis. Men mina idéer är mina.
Cool elegance
Klänning, Monsoon
Sko, Christian Louboutin
Clutch-väska, Cheap&Chic by Moschino /Harrod's
Ring, gemaffair.com
Örhängen, Target
Skor and the city
Lipstick Jungle och Cashmere Mafia i all ära, inget går upp mot the original and best - Sex and the City. Carrie Bradshaw och hennes tre underbara tjejkompisar har inte bara hållit oss sällskap med sitt härliga tjejsnack under sex säsonger, de har även skapat nya trender och nya kultmärken, som exempelvis skoguden Manolo Blahnik, som varit mer eller mindre tv-seriens helt egen skodesigner. Tack vare en elegant design så är stilettklackens gudfader alla fashionistas must have-namn.
Några minnesvärda moment...
Carrie, under ett uppdrag på Vogue, upptäcker ett par Mary Janes av Manolo i accessoargarderob...
Carrie med sin oförglömliga skogarderob...
Efter att dessa drömskor blivit stulna på en fest så beställer Carrie ett nytt par i "bröllopspresent" till sig själv.
och senaste tillskottet till alla våras skodrömmar är det blå, utsmyckade lilla underverket som blev mr. Bigs förlovningspresent till Carrie i den efterlängtade Sex and the City - the movie!
Den spanskfödde designern arbetar helt ensam, utan assistenter eller medarbetare. Efter att ha blivit upptäckt av Vogues legendariska chefredaktör Diana Vreeland öppnade Blahnik sin egna butik i London och resten är historia!
"You can take my Fendi baguette, you can take my ring and my watch, but don't take my Manolo Blahniks."
Sascha loves Blumarine
Våren är på väg (ja, jag är optimist och alldeles för tidig, so what?) och med våren kommer...vårkollektionerna! Jag har alltid haft en förkärlek för vår/sommarkollektionerna mer än höst/vinter, eftersom de varmare årstiderna helt enkelt erbjuder fler möjligheter att klä sig fantasifullt och kreativt. Ett exempel är årets kollektion från en av mina favoriter, Blumarine:
Skira material, mjuka färger och glittrande broderingar...
...draperingar, intressanta skärningar med grekisk inspiration, gnistrande färgskiftningar...
¨
...kreativa variationer på längder och skärningar, med en viktig detalj: ett utsmyckat skärp i midjan.
Anna Molinari har än en gång lyckats skapa en kollektion som förenar raffinerad klassisk elegans med en fantasifull kvinnlighet som numera är Blumarines signum. Med sina sockersöta pasteller och ultrafeminina skärningar är Blumarine alltid lite lyxigare, lite festligare än många andra couturemärken. Dessa klänningar påminner om dyra, exklusiva franska desserter: oemotståndligt dekadenta, frestande och bara otroligt vackra att titta på.
Confessions of a Shopaholic
Den 27 februari kommer filmen ut (i Italien...) och jag längtar IHJÄL MIG!! Efter att ha läst alla Shopaholic-böckerna (vissa av dem två gånger, i am not ashamed to say it!), är jag verkligen nyfiken på filmen...under tiden kan jag tipsa alla wannabe-stylister om www.polyvore.com ' s tävling om bästa Shopaholic-collaget! Här är mitt bidrag:
Konsten att vara klassisk
Idag pratade jag med en av mina kompisar som även är designer (snart kommer ni att få se bilder på några av hennes kreationer) om vad som är verklig Stil med stort S och vad som kan krävs för att en person ska räknas som Välklädd.
Vi kom fram till att nyckeln till att klä sig väl är att förstå och känna sin egen figur med alla dess för- och nackdelar och veta vad som passar en. Viktigt är även att klä sig efter humör och inte efter trender (själv är jag numera en expert på att plocka i de aktuella kollektionerna, välja det som passar mig, min figur och min plånbok och personalisera det för att göra det till mitt eget)
Det svåra i att ha en stil som fungerar är, tro det eller ej, inte att klä sig annorlunda och "originellt", utan, just det, att vara klassisk.
En skjorta och ett par jeans. På rätt sätt kan dessa två plagg bli huvudingredienserna i en fantastisk outfit. Men risken finns även att de ser otroligt tråkiga ut. Minimalism är mycket, mycket svårare än vad det ser ut som.
Just därför fortsätter Victoria Beckham att vara min stilikon och jag tackar italienska Vanity Fair (en av världens absolut bästa tidningar) för detta omslag:
Stilren. Enkel. Minimalistisk. Klassisk.
Victoria är rena linjer utan krångel, elegans utan snobbighet, sensuell utan att vara vulgär, modern utan att vara fashion victim och klassisk utan att vara tråkig. Detta är vad verklig stil är.
Vi kom fram till att nyckeln till att klä sig väl är att förstå och känna sin egen figur med alla dess för- och nackdelar och veta vad som passar en. Viktigt är även att klä sig efter humör och inte efter trender (själv är jag numera en expert på att plocka i de aktuella kollektionerna, välja det som passar mig, min figur och min plånbok och personalisera det för att göra det till mitt eget)
Det svåra i att ha en stil som fungerar är, tro det eller ej, inte att klä sig annorlunda och "originellt", utan, just det, att vara klassisk.
En skjorta och ett par jeans. På rätt sätt kan dessa två plagg bli huvudingredienserna i en fantastisk outfit. Men risken finns även att de ser otroligt tråkiga ut. Minimalism är mycket, mycket svårare än vad det ser ut som.
Just därför fortsätter Victoria Beckham att vara min stilikon och jag tackar italienska Vanity Fair (en av världens absolut bästa tidningar) för detta omslag:
Stilren. Enkel. Minimalistisk. Klassisk.
Victoria är rena linjer utan krångel, elegans utan snobbighet, sensuell utan att vara vulgär, modern utan att vara fashion victim och klassisk utan att vara tråkig. Detta är vad verklig stil är.
Jag har blivit publicerad!
Idag kom februarinumret av en italiensk online-tidning ut. Tidningen heter Stylenews och finns att läsa, för de som kan italienska, på www.stylenews.it . I detta februarinummer finns en artikel av LILLA MIG!
Blir så glad varje gång jag ser mitt namn under en artikel publicerad i en tidning, vare sig det rör sig om papper eller internet. Det känns som att jag lämnat ett spår, en liten bit av mig.
Jag vet att det är bara en online-tidning, att den inte når ut till en speciellt stor publik, att jag inte får betalt.
Men det är ändå ett steg på vägen.
Blir så glad varje gång jag ser mitt namn under en artikel publicerad i en tidning, vare sig det rör sig om papper eller internet. Det känns som att jag lämnat ett spår, en liten bit av mig.
Jag vet att det är bara en online-tidning, att den inte når ut till en speciellt stor publik, att jag inte får betalt.
Men det är ändå ett steg på vägen.
Little black dress
Jag har en bekännelse: trots min beundran för Coco Chanel och min förkärlek för klänningar och den underbara passe-partout-färgen svart så saknas ett väldigt viktigt plagg i min garderob: den lilla svarta.
Innan ni tänker: vad är det här för människa?: jag HAR en svart klänning, har jag till och med två. En av dessa är min underbara polo-klänning för endast 15 euro från outleten på hörnet som jag typ aldrig tar av mig. Men denna lilla vardagsklassiker inte är gångbar kvällstid (det är inte direkt nåt galafodral vi snackar om här) och knappast går att piffa upp med ett pärlhalsband, så tror jag inte att detta var precis vad Coco Chanel menade...
Den andra är en gammal urtvättad bomullsklänning från H&M med trekvartsärm och konstig längd dessutom. Kan vara ok till vardags men, jag upprepar, den saknar huvudingrediensen hos en LBD: elegans.
Den lilla svarta är en av den kvinnliga garderobens grunder: den kan användas dag som kväll eftersom den med enkel elegans går från just enkel till elegant. En klassisk svart klänning kan bäras med stövletter och en rymlig väska till jobbet och sedan med ett fint halsband och klackar till utekvällen. Med en rätt modell förvandlar den lilla svarta en grå mus till Audrey Hepburn för en dag.
Så...var får man tag på en hållbar, klassisk och enkel little black dress? Mitt mål är kära gamla Zara, där nya kollektionen just kommit in och nya shoppingäventyr väntar!
Mitt collage "Little Black Dress", som jag skapat på http://www.polyvore.com/
Innan ni tänker: vad är det här för människa?: jag HAR en svart klänning, har jag till och med två. En av dessa är min underbara polo-klänning för endast 15 euro från outleten på hörnet som jag typ aldrig tar av mig. Men denna lilla vardagsklassiker inte är gångbar kvällstid (det är inte direkt nåt galafodral vi snackar om här) och knappast går att piffa upp med ett pärlhalsband, så tror jag inte att detta var precis vad Coco Chanel menade...
Den andra är en gammal urtvättad bomullsklänning från H&M med trekvartsärm och konstig längd dessutom. Kan vara ok till vardags men, jag upprepar, den saknar huvudingrediensen hos en LBD: elegans.
Den lilla svarta är en av den kvinnliga garderobens grunder: den kan användas dag som kväll eftersom den med enkel elegans går från just enkel till elegant. En klassisk svart klänning kan bäras med stövletter och en rymlig väska till jobbet och sedan med ett fint halsband och klackar till utekvällen. Med en rätt modell förvandlar den lilla svarta en grå mus till Audrey Hepburn för en dag.
Så...var får man tag på en hållbar, klassisk och enkel little black dress? Mitt mål är kära gamla Zara, där nya kollektionen just kommit in och nya shoppingäventyr väntar!
Mitt collage "Little Black Dress", som jag skapat på http://www.polyvore.com/
It-väskans död
Vad är det som utgör meningen av en statussymbol? Utseendet, priset, kvalitén? I modevärlden har dessa och många andra faktorer bidragit til It-väskans framgång uppgång och fall.
Fenomenet It Bag föddes under 90-talet när modeller som Chloés Paddington, Fendis Spy och Diors Gaucho blev kultobjekt tack vare stjärnor som Paris Hilton, Nicole Richie och Lindsay Lohan som sällan syntes utan favoritväskan på armen.
Under de senaste åren har It-väskan förlorat lite av sin stjärnglans. Kvinnliga kunder är allt mindre beredda att spendera enorma siffror på en accessoar som inom en till två säsonger går ur modet och ersätts av en annan, dyrare statussymbol.
Väskmodellen som anklagas för att ha "dödat" fenomenet It Bag är Yves Saint Laurens Muse - en rymlig och bekväm men även trendig hold-all som förtjänade en självklar plats på varje fashionistas arm. Tack vare väskans enorma synlighet (bokstavligen alla It Girls syntes med en Muse i handen) och spridningen av kopior föll YSL-mästerverket hela vägen ner till discount-träsket: webbshopen bluefly.com sålde Muse med mer än 20% rabatt.
Men hoppet är inte ute för klassiska modeller som Chanels 2.55, Hermés' Birkin och Louis Vuittons Speedy, som förblir drömobjekt med en evig plats på mode-pedestalen.
Gucci Indy
Louis Vuitton Speedy
Chloé Paddington
Marc Jacobs Stam
Fenomenet It Bag föddes under 90-talet när modeller som Chloés Paddington, Fendis Spy och Diors Gaucho blev kultobjekt tack vare stjärnor som Paris Hilton, Nicole Richie och Lindsay Lohan som sällan syntes utan favoritväskan på armen.
Under de senaste åren har It-väskan förlorat lite av sin stjärnglans. Kvinnliga kunder är allt mindre beredda att spendera enorma siffror på en accessoar som inom en till två säsonger går ur modet och ersätts av en annan, dyrare statussymbol.
Väskmodellen som anklagas för att ha "dödat" fenomenet It Bag är Yves Saint Laurens Muse - en rymlig och bekväm men även trendig hold-all som förtjänade en självklar plats på varje fashionistas arm. Tack vare väskans enorma synlighet (bokstavligen alla It Girls syntes med en Muse i handen) och spridningen av kopior föll YSL-mästerverket hela vägen ner till discount-träsket: webbshopen bluefly.com sålde Muse med mer än 20% rabatt.
Men hoppet är inte ute för klassiska modeller som Chanels 2.55, Hermés' Birkin och Louis Vuittons Speedy, som förblir drömobjekt med en evig plats på mode-pedestalen.
Gucci Indy
Louis Vuitton Speedy
Chloé Paddington
Marc Jacobs Stam
Budgetshopping!
I onsdags firade jag mitt toppoäng på den hemska muntliga tentan i internationell marknadsföring med en brand new kjol från allas vår favorit H&M:
Vippig 50-talsform, hög midja och ett snyggt svart/vitt grafiskt mönster.
För endast 20€....leve H&M!
Vippig 50-talsform, hög midja och ett snyggt svart/vitt grafiskt mönster.
För endast 20€....leve H&M!
J'adore Magritte
Min pojkvän älskar konst. Efter bild-linjen på gymnasiet och ett år på en av Italiens mest prestigefyllda konstskolor (som enligt honom var mer prestige än verklig substans...hmmm jag känner igen mig i situationen) har han behållit passionen levande genom att måla och rita och skissa och låta sig inspireras inte minst av mig (min sovrumsvägg pryds av ett underbart porträtt som kommer att vara guld värt i framtiden!).
Med hjälp av hans passion har jag upptäckt att jag faktiskt också är jätteintresserad av konst. Jag visste det helt enkelt inte fram tills nu.
Min pokvän jobbar som museumvakt på Palazzo Reale som ligger precis bakom domkyrkan i Milano. Just nu har detta musem en utställning av Magritte som jag och min älskling besökte tillsammans i torsdags.
Som vilken konstexpert som helst har D. en ganska raffinerad smak. Han uppskattar Rembrandt och Caravaggio men står inte ut med Magritte, som han beskriver som "mer av en reklamare än en konstnär", med referens till hans grafiskt rena stil. Själv måste jag säga att jag blev helt förälskad i några av denna konstnärs idéer och i hans lekfulla futurism-slash-surrealism. Älskar dessutom faktumet att titeln aldrig har någonting alls att göra med själva tavlan...
Jag: men är du säker på att du inte helt enkelt har tröttnat på den här utställningen, eftersom det enda du gör hela dagarna är att gå fram och tillbaka i dessa tre fyra salar?
Han: Nej, jag tycker att de är fula. Så enkelt är det. Ingen teknik alls.
Jag: Men du gillar Rembrandt som inte har någon definition i sina ansikten. Titta på den här!
Han: Den är den enda som jag gillar. Ibland står jag här framför den och liksom skapar en egen liten resa i tankarna.
Jag: Den måste jag blogga!
Magritte, "Empire des Lumieres", 1950.
Inte klokt vad bra den är.
Med hjälp av hans passion har jag upptäckt att jag faktiskt också är jätteintresserad av konst. Jag visste det helt enkelt inte fram tills nu.
Min pokvän jobbar som museumvakt på Palazzo Reale som ligger precis bakom domkyrkan i Milano. Just nu har detta musem en utställning av Magritte som jag och min älskling besökte tillsammans i torsdags.
Som vilken konstexpert som helst har D. en ganska raffinerad smak. Han uppskattar Rembrandt och Caravaggio men står inte ut med Magritte, som han beskriver som "mer av en reklamare än en konstnär", med referens till hans grafiskt rena stil. Själv måste jag säga att jag blev helt förälskad i några av denna konstnärs idéer och i hans lekfulla futurism-slash-surrealism. Älskar dessutom faktumet att titeln aldrig har någonting alls att göra med själva tavlan...
Jag: men är du säker på att du inte helt enkelt har tröttnat på den här utställningen, eftersom det enda du gör hela dagarna är att gå fram och tillbaka i dessa tre fyra salar?
Han: Nej, jag tycker att de är fula. Så enkelt är det. Ingen teknik alls.
Jag: Men du gillar Rembrandt som inte har någon definition i sina ansikten. Titta på den här!
Han: Den är den enda som jag gillar. Ibland står jag här framför den och liksom skapar en egen liten resa i tankarna.
Jag: Den måste jag blogga!
Magritte, "Empire des Lumieres", 1950.
Inte klokt vad bra den är.
