Motivationskris...
Mina tidigare kriser har varit baserade på osäkerhet och rädsla för att misslyckas, att inte klara av att uppnå mina drömmar. Dessa slags rädslor har alltid gått över lika fort som de har drabbat mig.
Men nu är det annorlunda.
Sedan ett tag tillbaka ligger en liten tanke och gnager i mig: är detta verkligen vad jag vill göra? Är detta verkligen det jag brinner för?
Sedan jag flyttade till Italien har mode stått i centrum i mitt liv. Men sedan några månader tillbaka undrar jag om det verkligen är min väg. Idag när jag jobbade med ett marknadsföringsprojekt flashade en tanke förbi: vad bryr jag mig egentligen? Jag kommer aldrig att bry mig om intänkter, försäljningssiffror och den ekonomiska, praktiska sidan av saker. Jag är en kreativ person som, tro det eller ej, inte är speciellt intresserad av pengar.
Det känns som att jag inte ger någonting till världen, inte bidrar med något förutom artiklar om skor och väskor medan det finns personer som dör av hunger och krig och våld. Jag kände mig mycket "nyttigare" i världen då jag jobbade på dagis, då jag hade möjligheten att röra vid människors liv varje dag.
Min dröm är att bidra med en förändring till modebranschen, som att jobba mot skonsammare skönhetsideal och emot pälsindustrin. Jag är verklighetens Ugly Betty. Men i det verkliga livet, där till och med en obetald praktikplats förblir en dröm, vet jag inte varifrån jag ska börja.
Dessutom är jag obeskrivligt trött på allt fjäsk, snobberi och pengafixering som ingår i modeindustrin. Min största skräck är att landa det där drömjobbet på en modetidning och hata varje sekund av det. Som jag känner mig själv så kommer jag inte att klara en dag med bitchiga, evigt bantande medarbetare och chefer som tror sig vara Guds gåva till mode. Vet inte hur länge jag kommer att orka innan jag säger åt "drömjobbet" att dra åt skogen.
Tyvärr så har jag inte den blekaste aning om vad alternativet skulle vara. Ni som känner mig och läser det här: vem är jag? Vad är jag bra på? Vad kan jag bidra med?
åh en helt klart knivig situation du befinner dig i! jag kan inte ge så mycket tips men hoppas ändå att du hittar den väg som passar dig bäst =)
Jag förstår verkligen vad du menar. Emellanåt tvivlar man på sina val och jag tror att det gäller vilken yrkesbana man än väljer. Men visst, sen finns det arbeten där man som du säger når ut, kan hjälpa och rör vid människor direkt och andra där reultatet inte märks förrän efter flera led. Din tanke att vilja förbättra modevägen är altruistisk, kreativ och godhjärtad men vägen dit är nog lång och snårig och måhända måste man göra val man inte kan stå för på vägen? Jag kan tänka mig att man inte kan hamna på en position där man verkligen har makt att förändra förrän man är ganska erkänd och erfaren i den världen.
Jag tror att det är nyttigt att ifrågasätta sina val. Varför vill jag detta och hur når jag dit men också ha modet att välja om ifalld et i hjärtat inte känns helt rätt.
Hoppas att du känner dig klokare snart!
Kramar Emelie
Jag tycker du ska satsa på att bli verklighetens Ugly Betty. Det har jag tidigt förstått att du bryr dig och bara för att man arbetar inom mode behöver det inte betyda att man är en ytlig människa. Se på Stella McCartney!
Men det med att få en fot in, det vet jag precis då jag satsar på en preics lika tuff bransch men allt vi kan göra är att inte ge upp för någon gång kommer någon glänta på dörren och då tränger vi oss in.
O glöm inte att vi alla har såna "kriser" ibland, det är bara nyttigt tycker jag. Att man frågar sig vad man gör för nytta och vad som betyder något för en osv. Stackars de människor som aldrig gör det!
Stor kram
Det är som ordspråket: "If you don't know where you're going, any road will take you there".
Egentligen spelar det inte så stor roll vad man gör, det handlar mer om HUR man gör det. Du kommer att hitta din plats i världen en dag. Det är bara en tidsfråga.
Du e fantastisk pa allt du satter tanderna i...Sen forsta dan vi larde kanna varandra pa musiken sa har du stralat med grym intelligens och otrolig kampe anda...Du vagrar lyssna pa manniskor som sager till dig att nagot ar omojligt. Sprak e du grym pa!! Skriva e d obvious att du e valdigt duktig pa...mode rinner i dina adror, du andas mode...om det betyder att du far sta ut me en bitchig chef o bantande kollegor sa kommer du att glansa!!! Bara att kampa pa min raring, you will reach great hights..PUSS PA DIG
älskling :) först har jag bara en sak att säga: I will love you no matter what but I know you can do it. Alla tvekar och är rädda, men motivation är en otroligt stor sak i plugg. Har man ingen motivation så går det verkligen åt skogen! Men du ska veta att jag alltid har beundrat dig. För din styrka, vilja och kraft som du har. Om du bara vill så kan du :o du lyckas och förvånar mig varje gång med dina vanliga 30/30 :p mode... det är något som alltid har och kommer att vara i världen och tro mig, mode är viktigt :o läkare kan inte hjälpa om man man har tråkigt eller är deppig men du vet själv vad en cosmo kan göra!! :p bara så du vet så är min motivation till att bli läkare också försvunnit. men jag ljuger inte när jag säger att jag har hittat en ny. Du :) du motiverar mig till att satsa på sång och göra det jag verkligen vill! att stå på mig och uppnå mina mål och jag vill!!! jag vill och jag kan :) du kan också och jag vet att du vill :) älskar dig <3
Kloka ord. Förstår precis hur du känner. Jag vill jobba inom reklamvärlden och där finns samma tendenser som inom modevärlden har jag förstått...tyvärr.
Jag är den jag är och jag vill inte formas till att tänka,gå och se ut som alla andra. Så jag tvivlar starkt på om jag kommer palla denna bransch och dessutom är jag inte 25 längre...så jag har mycket som talar emot mig, men jag försöker inte se så negativt även om jag ibland drabbas av små "kriser".
Vill man något och kan man drömma om det, så kan man göra det med:) Det är mitt motto.
