Tröstäta!
Först och främst vill jag säga JÄTTETACK till alla söta och fina läsare som skrev gulliga kommentarer till mig igår då jag var supernere. Ni är verkligen bäst, bäst, bäst! Det är ni som är orsaken till att jag bloggar dag in och dag ut och aldrig tröttnar.
Idag mår jag...fortfarande pyton. Det här med praktikplatsen har vält omkull alla mina planer och allt jag och min pojkvän båda längtat så mycket till: flytten till Stockholm, en lägenhet tillsammans, ett nytt liv. Och en chans till en rolig och lärorik upplevelse för mig.
Nu svävar jag i ovisshet och måste helt plötsligt ta en massa jobbiga beslut utan att egentligen ha koll på min framtid, för både mig och pojkvännen. Kunde knappt sova i natt.
Det enda som håller mig uppe är...det underbara fenomenet SOCKER. Den som uppfann sötsaker borde få Nobelpriset för fred, för när hela ens värld har rasat är en stor chocolate chip cookie en mirakelkur! Jag vet, fetma, karies och diabetes, bla bla bla, men ibland blir man bara för frestad av den där oemotståndligt söta smaken för att säga nej! Och varför borde man? Livet är kort...hoppas bara att min depression också är det!
....in chocolate we trust!
det sista godisbiten på sista bilden ser ut som en rumpa...hehehehehehe
gott med alla bilder gumman!
jammiiiiii :D jag som fastar... haha :p godis gör livet gott :) <3
Men gud, fy vad gott, tur det är helg så att man kan unna sig lite. Hoppas godiset fungerar som uppåttjack!
Visst är det konstigt hur socker ibland kan kännas som enda utvägen och hjälper faktiskt. Jag hoppas att du mår mkt bättre nu redan och det kommer att gå bra för dig. Trots finanskrisen. Jag tror alltid på att allting till slut löser sig, men ibland tar det bara lite mer tid. Lycka till en gång till!
