Köp den NU!

Kära mina bloggläsaren! Idag har jag ett mycket speciellt uppdrag för er:

1. Traska iväg till närmaste kiosk.
2. Köp nya Cosmopolitan som kom ut idag.
3. Gå tillbaka hem, sätt dig i favoritfåtöljen med en rykande kopp te och en varm filt.
4. Slå upp sidan 20.
5. Läs min artikel "När din vapendragare växer upp"!

Jag kunde inte vara mer stolt och glad! Jag har nu blivit publicerad i min favorittidning - ibland måste jag stanna upp och nypa mig själv för att kolla om jag inte drömde...medan jag gick hem idag med tidningen som brände i väskan blev jag tvungen att stanna till lite då och då, ta fram Cosmo och titta efter ytterligare en gång att det verkligen stod mitt namn där!


I min artikel kan du läsa om hur du ska hantera situationen då din bästa vän växer ifrån dig - till exempel om hon gifter sig, skaffar barn eller blir chef och du känner dig bortglömd. Jag blev glad när jag fick uppdraget eftersom jag kan känna igen mig i denna situation då många av mina gymnasiekompisar har gift sig och skaffat barn/är gravida just nu. Jag är överlycklig för dem, jättesugen på att gifta mig och planerar att skaffa barn om högst två år. Men just nu är det mest rejält irriterande att alltid få frågan "och när ska ni skaffa familj då?" Vi är redan en familj, jag och min älskling. Så det så!





Det här vet Paris något om...läs om hennes och Nicoles vänskap i min artikel!


Cosmos decembernummer har annars massor att bjuda på: spännande modetips, 18 nya heta sexställningar och en mysig julkalender där du kan vinna klappar för 35 000 kr!

Vore detta inte nog kan du dregla över vrålsnygge Penn Badgley från Gossip Girl i ett jättefint modereportage med svenska toppmodellen Elsa Hosk!



Vill DU vara med i Sveriges roligaste tjejtidning?

Jag har alltid sagt att jag brukar ha tur på fredagen den 13 (det är snarare det italienska olycksdatumet, fredagen den 17, som medför otur för mig) och den här gången är det inte annorlunda! Idag är ett historiskt datum!

Jag har nämligen gjort det som varje wannabe-skribent/journalist drömmer om: sålt min första artikel!

Jag har skrivit för olika tidningar i snart två år utan att få ett enda öre, och med stor glädje eftersom min passion är att skriva. Men nu har COSMOPOLITAN, min absoluta favorittidning, gett mig ett uppdrag!

Ni som följt mig ett tag vet ju att jag har vunnit en tävling som gav mig möjligheten att praktisera på redaktionen i två veckor. Detta ledde inte bara till en jätterolig och lärorik upplevelse samt möjligheten att träffa många trevliga och intressanta människor, men även till jobb som frilansskribent för Sveriges största (ursäkta alla andra...) tjejtidning.


Därfrör har jag nu en förfrågan till mina läsare: är det någon som någon gång fått kommentaren: "du är precis som din mamma" eller "du ¨håller på att bli som din mamma"? Vad har detta gett er för reaktioner? Hör av er på sascha_m_83@yahoo.com eller lämna en kommentar så kan din historia vara med i Cosmo!




Sascha skriver uppsats

Just nu är det meningen att jag ska jobba på mitt examensarbete för min utbildning. Medan jag letar lägenhet i Stockholm (en snudd på omöjlig uppgift) bor jag plus italiensk pojkvän i min pappas gamla villa som håller på att renoveras. En dag med riktigt ambitiöst uppsatsskrivande ser ut så här:

08:30 Vaknar av att pappas dalmatiner skäller som om tredje världskriget vore på väg. Hoppar yrvaket ur sängen. Vad är det som händer? Inbrott? Tjuvar? En yxmördare? Nejdå, det var bara grannens nioåring som sprang förbi på väg till skolan.

09:00 Slökollar på How I met your mother i sängen, masar mig sedan upp för att påbörja dagens skrivande. Möts av en rufsig pojkvän som tjatar om att vi ska träna tillsammans, "snällasnälla". Okej då. Magmuskler får man ju aldrig för mycket av.

09:30 Stapplar in i duschen bara för att upptäcka att varmvattnet mystiskt saknas. Huttrar mig igenom en iskall dusch och känner förra veckans influensa sakta komma krypande tillbaka. Häller i mig en dubbel espresso och äter två extremt kaloririka ryska bakverk till frukost. Examensarbete kräver ju energi.

10:20 Min klantsambo har tappat en kontaktlins i badrumsgolvet och lyckas inte hitta den. Eftersom Davids svenska fortfarande är på "hej-hur-mår-du" - nivå måste jag följa med som översättningshjälp till Synoptik på Drottninggatan för ett nödpar nya linser. Vi bor tyvärr i den gudsförgätna hålan Tumba så det tar cirka ett år med pendeltåg att komma iväg i stort sett vart som helst. Filar på nya och intressanta vinklar till tredje kapitlet i min uppsats i huvudet medan David sitter och småsover på tåget.

14:00 Tillbaka i Tumba efter optikerbesöket. Jag har upptäckt att jag enbart har två vänsterlinser kvar och ingen högerlins, så halva den här månadens studiemedel går åt till linser till mig och David. Slänger ihop en tallrik fusilli med tomatsås och tonfisk (idag igen) innan jag ger mig av mot min mammas internetförsedda hus som ligger fem minuter ifrån oss (mina föräldrar är separerade men bor fem minuter ifrån varandra. Long story).

14:15 Sådär. Nu ska jag skriva.

14:18 Måste bara kolla lägenheter på Blocket först.

14:20 9500 spänn för 31 kvadrat i Skarpnäck?? Folk är ju inte kloka.

15:30 Jag måste börja skriva nu.

16:00 Kollar Facebook och finner att en gammal klasskompis har skickat ett "vem är du i Sex and the City" - test till mig. Trots att jag redan gjort runt 100 liknande test och därför vid det här laget borde vara bergsäker på att jag är Carrie klickar jag på "Acceptera"-knappen.

16:07 You are Carrie Bradshaw.

16:10 Måste VERKLIGEN skriva nu.

16:15 Min pappa ringer och frågar om vi kanske kan gå ut med hunden idag eftersom han inte hinner.

17:00 Tillbaka framför datorn efter en livsfarlig hundpromenad där dalmatinskrället nästan bet ihjäl en oskyldig joggande tant och kissade i grannens rabatt.

17:20 Min syster Elisabeth, 18 år, vrålar "är du klar med internet än? Jag måste göra LÄXOOOR!" (hela familjen slåss vid det här laget om mammas mobila Tele2-modem som är segare än segast)

18:00 David undrar om jag kan ladda ner bakgrunden till elgitarristen Steve Vais version av Beethovens femte symfoni eftersom han vill lära sig den för att söka till Talang 2010 som gitarrist.

18:30 Konstaterar att samtliga Steve Vai-låtar finns på Guitarbackingtracks.com. Alla utom Beethoven-covern.

18:45 Tre månadshyror i förskott?? Folk som hyr ut lägenheter är fortfarande galna.

19:00 Min andra syster, Sofie 17 år, kommer instapplandes hem på sina skyhöga klackar som gör henne typ en meter längre än jag. Hon och pojkvännen har bråkat och hon behöver AKUT råd.

19:30 Kommer överens om att Sofie ska ringa sin pojkvän exakt klockan 19:45.

19:45. Sofie och pojkvännen är sams igen.

20:00 Mamma ropar att maten är klar. Vi äter framför tv:n. David muttrar att min förkärlek för Idol-Eddie enbart är baserad på det faktum att han är typ det snyggaste i svensk tv. Inte sant. Inte alls sant. Han sjunger ju bra också...eller nåt.

21:00 Jag bänkar mig framför datorn igen, bara för att upptäcka att internet har pajat. Hinner skriva typ tre rader.

21:30 Jag och David travar hem igen för att krypa upp i soffan och titta på typ tio Vänner-avsnitt på raken. Inget examensarbete idag heller. Nähäpp. Imorgon är en annan dag.






Världens godaste

Lunch igår med älsklingen och min bästa kompis...






...finns det någonting godare egentligen? Love it!

Intervju med Cosmopolitans moderedaktör!

Idag var jag tillbaka på Cosmoredaktionen och intervjuade moderedaktören Sara för den italienska onlinetidningen Stylenews som jag skriver för.
Jag fick intervjun i uppdrag den här intervjun för att stilla alla wannabe-moderedaktörers nyfikenhet om vad en stylist gör, hur man kommer in i branchen och vilka för- och nackdelar en vardag som moderedaktör kan ha.

Sara var otroligt snäll och vänlig som ställde upp på detta! Jag har alltid sett henne som väldigt begåvad, inspirerad och passionerad. Sara älskar sitt jobb och det syns!

Ett tips till alla er (oss!) som drömmer om detta yrke: SATSA 110%. Har ni säkert redan hört, men det är mer aktuellt än nånsin nu när så många vill in i yrket! Var personliga i er ansökan, visa passion och (ett litet extra råd från mig) ge inte upp!





Bild från modefotografering på Le Rouge där jag var modeassistent! Sara som jag intervjuade idag är till höger i vitt.

Ett avslut och en början

Igår tog min praktik på Cosmopolitan slut. Jag kände mig både glad och ledsen. Ledsen för att jag kände att jag lämnade en plats som jag kände mig så otroligt rätt för, och glad för att jag fått tillbringa de här veckorna på Cosmoredaktionen. Jag har lärt mig så otroligt mycket och haft så galet roligt! Det är väldigt tillfredsställande att känna att jag har gett mitt bästa och gjort ett bra intryck.

Vad gäller framtiden har jag bestämt mig...för att satsa! Från och med nästa vecka är jag skribent på heltid: högskoleuppsats, roman, blogg och frilansartiklar. Det är ju det här jag är bra på. Det här som jag kommer att bli framgångsrik för.
Många tycker att jag är galen som tackar nej till andra jobberbjudanden mitt i finanskrisen, men livet är för kort för att sälja mig för en lön. De här två veckorna på Cosmo har inspirerat och laddat mig. Jag längtar efter att vakna på morgonen och vara överlycklig över att gå till jobbet på en tjejtidningsredaktion, efter att skriva, efter att leta kläder till ett modereportage, efter att se mitt namn i en tidning som tusentals tjejer läser. Det är värt allt slit för mig!


Sascha gästbloggar

Från och med idag gästbloggar jag på Cosmopolitan.se där jag skriver om mitt liv som praktikant på Cosmopolitans redaktion! Ni är jättevälkomna till http://www.cosmopolitan.se/blog/backstage-pa-cosmopolitan där ni kan följa mig under de här jättespännande två veckorna!

Imorgon är det dags!

Nu har den efterlängtade dagen äntligen kommit! Imorgon börjar min praktik på Cosmopolitan! Längtar så jag spricker! Under hela veckan har jag väntat på att någon ska nypa mig så jag vaknar! Kan fortfarande inte tro att de valde mig!
Under de här två veckorna är mitt mål att lära mig så mycket som möjligt, göra ett bra intryck, framföra mina idéer och ha jättekul!
Jag är faktiskt rädd för att vara alltför nervös eller entusiastisk och framstå som värsta nörden. Men det är väl en risk man får ta när man får en chans att prova på drömjobbet. Ska hålla er uppdaterade om allt!





Min dröm har blivit verklighet!

Just nu befinner jag mig i ett konstigt tillstånd där jag liksom flyter igenom tillvaron utan att lyckas med att inse att det som hänt mig faktiskt är sant!

Ni som följer mig minns kanske att jag bloggade om Fun Fearless Female-dagen (http://misswrite.blogg.se/2009/may/fun-fearless-female.html), ett event som Cosmopolitan ordnade sista maj där vi deltagare fick gå på roliga och spännande workshops och föreläsningar för att lära oss att ta oss fram i karriären. Då hölls även en tävling där man fick svara på frågor och skriva artiklar för att vinna en två veckors praktikplats på redaktionen. 

Jag var ganska hoppfull men förväntade mig ärligt talat ingenting.

I torsdags var en helt vanlig dag, tills det ringde i min telefon. Det visade sig vara jättesöta Camilla från tidningen Cosmopolitan som ringde för att erbjuda MIG en praktikplats!! Det visade sig att redaktionen var helt eniga om att min ansökan var jättebra och jag fick bli den som fick komma och praktisera i två veckor!

Om inte dettta räckte för att jag skulle bli alldeles knäsvag så sa även Camilla (som verkar vara en dröm att ha som praktikhandledare) att de på redaktionen sa att jag även skulle få SKRIVA under min praktikperiod! Artiklarna jag skrivit i min ansökan var i "sann Cosmoanda" (högsta komplimangen or what!) och jag skulle få jobba på några artiklar och eventuellt även vara med på en modefotografering!

Jag flyter på små moln! Är helt salig och kan inte sluta prata om det, min kille orkar inte höra på mig hela dagarna! Det är för bra för att vara sant: jag har fått en chans att prova på mitt drömjobb och de är även jätteglada för att ha mig där!

Längtar ihjäl mig efter att få börja!!




Ny och spännande blogg!

En underbar del av mitt nya liv som praktikant är att jag faktiskt får BLOGGA PÅ ARBETSTID! Lyx va? De två tjejerna jag "jobbar" för, Anna och Sasha (ja, hon heter likadant som jag!) som driver märkena Patouf respektive Pimpinette, har gemensam butik och ateljé på Norrbackagatan i Stockholm och jag har fått äran att skapa en ny blogg för butiken!

http://pimpinettepatouf.blogspot.com kommer det att uppdateras om allt som händer i butiken, som just nu då det är 20% på vårkollektionerna (ej väskor) från både Pimpinette och Patouf.

Jag tycker det är jättekul att skapa och driva den här bloggen, då Pimpinette och Patouf har två stilar som både är lika och olika sinsemellan men som jag förstår, känner igen mig i och kan representera i bloggosfären! Min målsättning är nu att dra till mig många läsare och på så sätt väcka mer uppmärksamhet för dessa två märken som är värda att bli kär i!










Flickig vintagekänsla hos Patouf...


 


...och eleganta skärningar med feminina mönster från Pimpinette


http://pimpinettepatouf.blogspot.com


Jag har bestämt mig!

Idag har jag äntligen bestämt mig!


Efter noggranna eftertankar kom jag fram till att det förra temat för min uppsats (en jämförelse mellan italienska och amerikanska Vogue) inte ledde någonvart och dessutom inte lämnade mycket plats åt personliga slutsatser och efterforskningar, utan bara handlade om en ytterst enkel undersökning och jämförelse.

Därför har jag valt ett helt nytt tema som jag är extremt stolt över: SKÖNHETSIDEAL OCH MODEKOMMUNIKATION.

Jag kommer då att analysera rollen som skönhetsideal har haft i alla former av kommunikation i modebranchen (press, fotografi, modevisningar, reklam), hur skönhetsideal har utvecklats genom tiderna och vilken form av förhållande mode och skönhetsideal har haft med varandra.

Jag har valt detta ämne då jag tycker att det är extremt intressant och alltid aktuellt, samt för att jag tror att jag kommer att komma fram till många slutsatser som jag kan använda i ett framtida arbete.

Jag kommer att rapportera om utvecklingen av min uppsats framöver...min personliga deadline är i slutet av september!





Nytt bloggprojekt!

Efter min lilla kris i förra veckan börjar sakta men säkert återfå min motivation...jag har kommit fram till att mode är det jag älskar och det finns inget jag kan göra åt det. Detta är min passion och jag måste kämpa vidare för att uppnå mitt mål eftersom jag helt enkelt inte känner mig hel annars. Jag har levt och andats denna värld så länge som jag bott i Italien och även om jag har en "hatkärlek" till modebranchen så kan jag inte hitta något annat som ger mig samma pirr i magen.

Skillnaden är bara den att jag vill satsa på att förändra saker. Nu kanske ni säger dröm vidare, saker och ting är som de är och ingen kan göra något åt det. Men då vill jag iallafall säga att jag försökte.

Därför har jag fått idén till ett splitternytt bloggprojekt där jag tänkte fokusera på "mode med ett hjärta", alltså lägga fram mina idéer om mode som jag vill se det: 
* ekologiskt
* pälsfritt
* skonsammare skönhetsideal

 Den här nya bloggen skulle kunna bli en plats där alla läsare kan dela med sig av sina tankar och även skriva ett inlägg. Då jag är jätteintresserad av att hitta likasinnade personer som vill jobba för att modebranchen ska bli en bättre plats så tänkte jag tipsa och informera om jobb i branchen samt dokumentera min egen väg på karriärstegen som modejournalist.

Vad tycker ni? Skulle ni läsa en sådan blogg? Jag har inte bestämt än om det ska vara italienskt, engelskt eller svenskt, men jag ska jobba vidare på detta!

Tack till Ranna, Mia, Sofie och Emelie som tillsammans med min underbara pojkvän har bidragit till att ge mig denna idé. Låt mig få veta vad ni tycker!


Nya möjligheter!

Solen börjar titta fram bakom alla ekonomiska och professionella moln på min ängsligt grå himmel.

Efter att ha skickat runt mitt CV till alla (och då menar jag alla) modetidningar, stylister och pr-byråer i Stockholm, Milano och några även i London så fick jag ett roligt svar från en svensk stylist med eget företag som hjälper personer att hitta deras egen stil. Jag lyckades boka en intervju den 14 april för ett uppdrag för deras hemsida!

Blev även väldigt glad för ett svar från en stylist som skrev att jag har "ett fantastiskt CV och en jättebra blogg" och att jag "kommer att gå långt".  Känns kul att bloggen är ett steg på vägen till drömjobbet, då den tar upp en hel del av min tid och är min viktigaste hobby.

Just nu har jag fått min motivation tillbaka och tar nya tag. Börjar snart skriva på min uppsats som handlar om Vogue och har fått ett jättespännande nytt uppdrag för tidningen jag skriver för. Jag kommer att utveckla en artikelserie om stilikoner, från Audrey Hepburn till Grace Kelly och mer moderna fashionistas. Det är kämpigt men jag ser fram emot att kämpa hårt för min dröm!







...önskar att jag hade en liten söt rosa dator jag med!!!

En dröm som går i kras

I morse var jag lite trött men annars glad och upprymd efter en jätterolig vecka i Milano.

Så kom det.

Mailet som sa att jag inte skulle få göra min praktik på en känd svensk modetidning eftersom eventet jag skulle hjälpa dem med fått nej från sponsorerna på grund av konjunkturen. Redan innan jag öppnade mailet visste jag vad det rörde sig om. Kände liksom på mig att det var för bra för att vara sant.

Efter att ha börjat spontangråta i klassrummet (varför är det så att så fort en tjej gråter tror alla att det rör sig om kärleksproblem?) måste jag konstatera att det inte är ofta som saker går som man planerat och ännu mer sällan som man önskat. Kan bara hoppas att nya chanser kommer i min väg och att jag är smart nog att ta dem.

Avslutar med att säga att jag är hjärtligt trött på FINANSKRISEN! Nu får det vara nog! Alla vi som avslutar våra utbildningar i år har inte precis en drömsituation att se fram emot. Det är redan hårt nog därute utan kriser.

Jag kommer att fortsätta slita häcken av mig natt och dag för att hitta en praktikplats, ett jobb och en framtid. Jag kommer aldrig att tappa motivationen som driver mig framåt trots stenhård konkurrens, låga löner, osäkerhet och kriser till råga på allt. Men just nu känner jag bara för att krypa ner under täcket med hundra gamla Vänner-avsnitt och fem chokladkakor.




Min passion för ett slityrke.

Ibland undrar jag varför jag fortfarande håller på.

Det är nästan så att man får lust att återvända till att vara hotellreceptionist eller butikssäljare. Då får man till och med betalt.

Att slå sig fram som modejournalist är inte lätt, och inte blir det enklare av att det existerar chefredaktörer som pumpar en på idéer utan att man får skriva en enda rad! Både svenska och italienska redaktörer har betett sig på samma sätt: åh vad duktig du är, vad många språk du kan, vad roligt att du vill jobba med oss, osv. Har du förslag på artiklar du vill skriva för oss så är det bara att skicka in dem!
Naiv som jag var sände jag iväg listor och listor på artikelidéer, i hoppet om att få se mitt namn under en artikel i en stor modetidning. Svaret som följde var alltid detsamma. Tack för förslagen. De var väldigt intressanta. Har du fler? Dyker det upp något så hör vi av oss.

Jag vet, det är en hård branch. Man kan inte förvänta sig underverk på en gång. Men jag förstår liksom inte problemet. Duger jag inte, så varför svara på mina mail? Varför be mig om idéer?

Just nu befinner jag mig i den oerhört stressiga fasen i mitt liv då min utbildning tar slut och det är meningen att jag ska börja söka jobb. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga då detta forsätter att hända mig. Hade planer på att även skicka in mina stylingprojekt men risken att få se dem i tidningen under någon annans namn är alldeles för stor. Kan bara hoppas på att den största chansen jag hittils fått, till ett samarbete med en känd svensk modetidning, kommer att leda till något ännu större.

Jag jobbar bra, jag jobbar mycket och just nu jobbar jag även gratis. Men mina idéer är mina.




Jag har blivit publicerad!

Idag kom februarinumret av en italiensk online-tidning ut. Tidningen heter Stylenews och finns att läsa, för de som kan italienska, på www.stylenews.it  .  I detta februarinummer finns en artikel av LILLA MIG!

Blir så glad varje gång jag ser mitt namn  under en artikel publicerad i en tidning, vare sig det rör sig om papper eller internet. Det känns som att jag lämnat ett spår, en liten bit av mig.
Jag vet att det är bara en online-tidning, att den inte når ut till en speciellt stor publik, att jag inte får betalt.

Men det är ändå ett steg på vägen.


Ett steg mot framtiden!

Idag tog jag ett viktigt steg mot min framtida karriär: det var dags för min intervju med marknadschefen på en känd svensk modetidning (föredrar att inte nämna namnet förrän allt är klart) för en praktikperiod i maj och juni.

Jag måste säga att efter motivationskrisen jag haft i början av december så är detta precis vad jag behövde! Att få se hur redaktionen jobbade, att få träffa en medarbetare på en tidning som jag följt i ett antal år och framför allt att få chansen att själv vara en del av det hjälpte mig att röra vid min dröm och förstå att allt är möjligt! Måste bara fixa lite detaljer först...






...egentligen sökte jag till redaktionen.Men omslagsmodell får väl duga.

Är så GLAD!!!

Blir överlycklig, helt enkelt.
Inte nog med att Obama totalvunnit amerikanska valet...så har LILLA JAG blivit erbjuden en praktikplats på en stor svensk modetidning...avslöjar inte namnet förrän allt är fastställt...
Det enda problemet är att praktikperioden är maj och juni och jag har ju fortfarande lektioner i maj...vet inte hur jag ska lösa det men på något sätt måste det gå!!! Lycka!!!!




RSS 2.0