Sugen på lyx

Trots att jag håller på att bli magsjuk är jag galet sugen på...











Christian Louboutins samarbete med franska lyx-konditoriet Ladurée







...som resulterade i lyxiga rosa maccaroons!

Bikini babe

Tillbaka från semestern!

Efter en underbar vecka i solen ska jag nu ta itu med ett berg av utmaningar...men de här härliga dagarna har garanterat nyladdade batterier!


Nu tar jag adjö av mina bikinis (som bekant är ju Sverige något kyligare än 30-gradiga Italien), men jag kommer att sakna dem!







Bikini H&M




Bikini Åhléns


(snacka om att vara KRITVIT! hehe...)

Vilken gillar ni bäst?

Semester!

Nu är min praktik på Pimpinette och Patouf över. Igår var sista dagen och det känns faktiskt lite sorgligt och underligt att aldrig gå dit igen. Jag lärde känna två jättetrevliga tjejer som kämpar extremt hårt och möter tuffa motgångar varje dag. Jag hoppas att både Anna och Sasha kommer att bli mycket framgångsrika i modebranchen då båda är jättebegåvade!

Imorgon lyfter mitt plan till semestern i södra Italien och det kommer att bli underbart att äntligen få lägga mig på en strand och glömma allt vad jobbsökande, lägenhetsletande och pengastress heter!

Ska försöka blogga under semestern men förbered er på eventuell Sascha and the City-abstinens då jag inte vet var jag kan få tag på internet i den lilla byn vid Amalfikusten...





Detta är klänningen från Pimpinette som jag fick av söta Sasha som driver och designar märket!

Jakten på drömhuset!

Jag har fått lära mig the hard way att det är allt annat än lätt att söka boende i Stockholm! I nuläget bor jag och min amore fortfarande i vårt drömpalats på Gärdet, men snart är sommaren slut, lägenhetens ägare flyttar in igen och vi måste hitta ett nytt hem. Varje dag kollar jag annonser (har till och med satt in en egen!), men det finns tyvärr många fler weirdos i bostadsdjungeln än jag trodde!

Topplista:
1. Han som ville ha ett ÅRS hyra i förskott
2. Han som insisterade på en "ensam tjej" i lägenheten (läskigt eller?)
3. Hon som hade 10 kvadratmeter att hyra ut. Räcker inte ens till mina skor.
4. Alla som svarar på min annons och söker inneboende! Skriver jag lägenhet menar jag lägenhet, inte ett rum på 15 kvadrat som jag och min kille ska samsas på plus delat badrum och kök.

Suck.

Så nu går jag ut med en blogg-annons: känner ni någon som hyr ut en lägenhet i Stockholm så hör av er! Vi är trevliga, skötsamma, har inga husdjur och bra referenser. Högst 6000 i hyra!

...just det, lägenheten får gärna se ut så här: (nu drömmer jag mig bort...)













Bilderna kommer från Olivia Palermos lägenhet på Manhattan...lite att drömma om!

Köp Damernas Värld!

I nya Damernas Värld kan ni hitta en halv sida tillägnad min chef Anna och hennes fina märke Patouf som vann priset Rookie of the Year av Svenska Moderådet (ja jag vet, har redan bloggat om det, men är så stolt!).










Återigen: jag är världens stoltaste praktikant!! Anna är för mig ett bevis att hur jobbigt det än blir kan allt helt plötsligt vända om man bara kämpar på och tror på sig själv! Reach for the stars! (och hade jag råd skulle jag gärna reacha for denna Stella Dress från höstkollektionen! Hur fin som helst!)

Heidis nya bröst!

Vad är grejen med stora bröst egentligen? Varför är alla kändisar besatta av att se ut som överdimensionella Barbiedockor? Senast i raden är The Hills-stjärnan Heidi Montag som har ett nytt mål i sikte: att blir en Playboy Playmate. Heidi, som debuterade som söt, blond PR -tjej från LA i första säsongen av The Hills, är nu en helt ny person: från girl next door till plastig och silikonbombad (näsa, bröst och läppar...) kopia av tusen andra Hollywoodbabes.







Jag tycker att "nya Heidi" i och för sig ser fräsch och solbrun ut, och ursnygg i håret! Men samtidigt måste jag lägga märke till den här växande trenden med att operera in silikon, Restylane, Botox, ja vad som helst, i nästintill alla kroppsdelar.

Och vilken är motivationen?

Jo.

Heidi vill "göra brösten ännu större, för Spencers skull!".

....

Är det bara jag som skulle ge min pojkvän en fet spark i häcken om han bara våga antyda att han ville att jag skulle plastikoperera mig? Är inte hela idén med kärlek att man ska tycka att den man älskar är vacker som han/hon är? Inifrån och ut.

Min killes reaktion på "The Hills" (som han för övrigt avskyr" och Spencer var följande: "vem tror han att han är, han är ju ful som stryk".
Själv tycker jag bara det är synd. Synd att unga tjejer ska känna sig osäkra och ofullständiga, för en idiotisk killes skull.




FÖRE:




EFTER:








De som tycker att Heidi var mindre snygg på "före"-bilden, räck upp handen.


Patouf är en vinnare!

Idag är jag en stolt praktikant! Patouf, ett av märkena jag praktiserar för, har vunnit ett prestigefyllt pris - igår blev designern Anna årets Rookie of the Year, utnämnd av Svenska Moderådet! Priset delades ut på Designgalleriet i Stockholm i samband med Stockholm Fashion Week.





Jag är extremt stolt och glad för Annas skull!! Sedan maj har jag sett henne jobba stenhårt och med den finansiella krisen har det inte alltid gått alltför lätt. Men hon har aldrig gett upp utan har lagt ner sin själ och hjärta i Patouf så jag hoppas och tror att det här priset kommer att innebära hennes "big break", inte bara i Sverige utan i hela Europa!

Dagens citat

"Jag vet att jag är vacker. Hollywood är en ytlig plats, jag har ett ytligt yrke och jag är medveten om att jag aldrig skulle bli erbjuden en enda filmroll om jag inte var vacker!"








Hurra för dundersnygga Megan Fox och hennes uppfriskande självinsikt i tidningen CHICs intervju. Bland alla kändisar som med Britesmile-blekta leenden och Pilatesmuskulösa figurer säger "äsch, snygg, jag?" är Megan en frisk fläkt. Vad är det för fel att erkänna att man vet att man är fin? You go, girl!

Fotografering med Patouf

Idag hjälpte jag till med en modefotografering med Patouf, ett av de två märkena som jag praktiserar för. Vårkollektionen 2010 fotograferades i fina Vitabergsparken:





Vi hade verkligen tur med vädret som var fantastiskt! Det är äntligen riktig sommar även i Stockholm....
Temat var romantisk, frisk och ljuv vår. Kollektionen går i mjuka pasteller och kvinnliga former.



...mer ska jag inte avslöja, ni får se när kollektionen kommer i butik! Tills dess kan ni besöka Patouf och Pimpinette på Norrbackagatan 36 i Stockholm!

RIP MJ!

Jag har inga ord.

Idag var en helt vanlig dag, tills ett sms kom från min syster: ni vet väl att Michael Jackson är död?

Död, nej, det kunde väl inte stämma, tänkte jag. Michael Jackson kunde inte dö. Han var typ odödlig.

Men tänk att det var sant.

Världens största artist har helt oväntat dött.

Michael Jacksons musik får mig att minnas min barndom, min tonårstid och en tid som just verkar som att jag drömt ihop. Men Michaels musik stannar kvar i tiden. Alla hans låtar är klassiker och vi dansar ännu till dem varje helg. Från coola Bad och magiska Thriller till romantiska Will You Be There och supersorgliga Earth Song (är det bara jag som grinar ihjäl mig till videon eller finns det andra som är lika överemotionella som jag?), Michaels musik har själ. En legend har lämnat oss.




Läppstiftsfeminist? Javisst!

Läste Annika Marklunds krönika i senaste numret av Sofis Mode. Annika, som jag tycker skriver väldigt skarpt och träffsäkert, minns tiden då boken Fittstim kom ut.
"Vem är det som säger att vi måste raka, banta, smörja, skrubba, parfymera och noppa? Vem är det vi försöker lura? Varför ska vi försöka efterlikna Barbiedockor för att duga?" undrar Annika, som menar att tio år efter Fittstim "står vi nu här, mer välrakade, insmorda och parfymerade än någonsin. Och vi vet fortfarande inte varför."

Krönikan fick mig att minnas min kortvariga tid på en högskola i Stockholm där jag fann mig omringad av feminister i bästa Fittstim-stil (vill inte generalisera, men just i det sammanhanget så rörde det sig om orakade, osminkade tjejer med maskulina kläder på sig. Inte för att det är något fel med det) som helt enkelt vägrade att godta mig som feminist. Helt enkelt därför att jag, utrustad med slätrakade ben, läppglans och minikjol, förkunnade en Sex and the City-inspirerad feminism som nu de flesta tjejer kan skriva under på - nämligen friheten att säga: "jag rakar, noppar och parfymerar för att JAG tycker att det är snyggt. Inte på grund av män. Inte på grund av ideal. Men för min egen smaks skull."

Jag blir arg när jag som tjej ställs inför valet att antingen kalla mig feminist eller använda mascara. Varför i all världen skulle en feminist vara någon som säger nej till att känna sig snygg? Det är väl det feminism handlar om, rätten att känna sig säker, snygg och stark? Rätten att välja? Vill man inte raka benen finns det väl ingen som tvingar en, men vill man göra det ska man inte heller behöva försvara sig. 2009 handlar feminism om rätten att vara sig själv som kvinna, vare sig det gäller en osminkad brud i Birkenstocks eller mig med mina stilettklackar.

Jag tycker, precis som Annika, att den här debatten känns gammal och uttjatad. Men till skillnad från många andra så kallade feminister tycker jag inte att man är "offer för idealet" om man medvetet väljer att sminka sig och klä sig på ett visst sätt. Det behöver inte vara "samhället" som kräver det av en. Det kan helt enkelt vara jag som tycker att rosa läpplans och en kort klänning är fint.

Annika skriver i sin krönika om "Våtmarker" av Charlotte Roche, en bok som handlar om "en kåt artonåring som älskar analsex men föraktar intimhygien".  Är detta vad det har kommit fram till? Ska vi sluta tvätta oss för att vara feminister? Isåfall är jag inte med.

Det är en möjlighet att många unga kvinnor drar sig för att kalla sig feminister just för att standardbilden för ordet "feminist" är den här orakade, okammade varelsen i otympliga skor i full fart med att "bevisa" för världen att det sista hon bryr sig om är sitt utseende. Vad är det som är så otroligt ädelt i att strunta i hur man ser ut? Enligt mig är det ett tecken på brist på respekt för sig själv.

Utseendehysteri är naturligtvis inte hälsosamt. Det är jag den första som säger. Det är bara det att allt är inte så svart och vitt. Förutom Barbiedocka och vildvuxen skog under armhålorna finns det ett mellanting där de flesta moderna feminister samsas.  Tillsammans med dem skulle jag uppskatta rätten att 2009 kunna kalla mig för feminist. Komplett med noppade ögonbryn, eyeliner och hårfri bikinilinje.



Nytt liv...ny dator?

Efter en lång och ganska tung (även bokstavligen) flytt så har jag nu påbörjat mitt "nygamla" liv här i Stockholm med ny praktik, ny lägenhet, nya problem och nya möjligheter.

Finanskrisen känns av mycket starkare här i Sverige än i Italien måste jag säga, det hänger liksom ett stort grått moln av uppgivenhet i luften, inte minst när det gäller att anställa personal, vilket jag märker då jag söker jobb till min pojkvän. Någon som vill anställa en 31-årig jättecharmig italienare som inte kan så mycket svenska men är bra på en massa annat?


Just nu får ni ha lite tålamod med mig...tar lite tid att få upp internet hemma, så när jag inte får använda jobbets eller sno nån grannes (he he...) så får ni faktiskt klara er utan mig. Jobbigt men sant.

Men när det väl blir ordning på det så drömmer jag om HP Couture, designad av Vivienne Tam:






...är den inte lovely.

Idé till eget företag (inget för bantare!)

Ur de svåraste situationerna föds de bästa ideerna.

Idag höll jag på att få stressinfarkt av flytten, allt bara föll ihop och mina planer höll på att åka i stupet. Och som jag brukar göra när jag är stressad så planerar jag just nu att tröstäta choklad framför Project Runway-maraton hela kvällen...

Men jag har ingen större lust att ge mig ut och köpa ovvannämnda choklad.

Då nu tänkte jag...man kan beställa pizza. Man kan beställa kinamat. Man kan till och med beställa sushi här i Florens! Men jag vill ha SÖTSAKER!!

Så då föddes idén om en dessert-takeout - för alla oss deppiga tjejer som inte har råd att tröstshoppa och istället i vissa fall väljer att dränka våra sorger i brownies, morotskaka och muffins!

Några utkast:




Chokladdröm!






Humörhöjare!





Antidepressivt!




Så nästa gång ni är deppiga, nere eller stressade så go ahead och njut av lite sockerrus! Det hjälper!





...idag är jag sugen på en stor TÅRTA med choklad och vispgrädde!




En jämförelse



Skönhet!





Skönhet?







Ideal!







Ideal?



Vackra kvinnor är riktiga kvinnor. Och riktiga kvinnor har riktiga kroppar!

Resa med stil!

Idag är det dags igen...hem ljuva hem, Stockholm!

Efter många långa resor (och mycket pengar spenderade för övervikt av bagage), här är mina regler för att resa med stil:

1. Ha inte bråttom. Det är mycket bekvämare (och mer glamouröst!) att sitta och vänta på boarding med en flaska vatten och en tidning än att komma för sent, svettig och rödflammig.

2. Var beredd på att betala övervikt. Gnäll inte, klaga inte, ställ inte till med en scen och gråt inte, som jag gjorde i januari. Det var ditt eget val att ta med dig 10 par skor. Ett val du ska vara stolt över!

3. Ha med dig solglasögon även om det inte är sol. Om dina ögon blir torra av flygplansluft, om du vill sova eller helt enkelt inte vill bli störd, så är ett par solglasögon mycket stiligare än de där fula små maskerna man får av vissa flygbolag (även om jag inte vet så mycket om detta eftersom jag reser med Ryanair).

4. Lyssna inte på dem som säger att man ska undvika högklackat när man reser. Ett par stövlar med 9-centimetersklack tar upp en massa plats i resväskan. Genom att ha på dig dem sparar du både plats och vikt och därmed pengar.

5. ...slutligen, njut av resan! Att resa är ett underbart äventyr!



America's Next Top Model 12




Japp nu är det dags igen!

Säsong 12 av America's Next Top Model har haft premiär i USA, vilket betyder att jag kan se alla avsnitt på internet (he he...) och let me tell you att det som väntar är samma galet roliga ANTM-anda som vi följt och älskat i 11 säsonger!


Några av mina favoriter så länge är:




Fo







Jessica




Tahlia


...och årets plus size-modell, som jag tycker är den snyggaste någonsin:





Kortnie

Ska bli intressant!!

Det är aldrig för mycket!

I lördags var det dags för ett av årets viktigaste evenemang här i Florens för mig: chokladmässan.

Jag har alltid älskat chokladmässan även mer än modemässan! Jag längtar till den som ett barn till julafton: vad kan vara mer fantastiskt än en plats där olika versioner av världens absolut godaste smak samsas? Varm choklad, chokladkakor, tårtor, praliner, bakverk och andra små mirakel, i alla möjliga smakvariationer (mörk, mjölk, vit, nougat, apelsin)...en dröm!







I år slog jag till med en liten påse varm choklad med apelsinsmak och några hekto nougat...för 20€. Min pojkvän hade naturligtvis massor att invända (trots att han, än en gång, insisterade på att betala kalaset) och kallade mig "galen som spenderar så mycket på choklad".

Kalla mig galen! Men vad kan vara bättre än detta?







 God choklad är guld värd!!!


PS. Till mina systrar: jag skulle vara extremt tacksam om ni INTE berättade för mamma att jag lagt över 200 kr på CHOKLAD. Det kan hända att hon inte riktigt ser saken på samma sätt som jag...

Om jag vore Andy Sachs!

Idag sänds en av mina favoritfilmer, Djävulen bär Prada, på italienska Canale 5. Trots att jag sett denna film uppåt ett 30-tal gånger och läst boken flera gånger därtill (tackar geniala Lauren Weisberger för en bok som fått mig att skratta högt på bussen och en film som fått mig att le dagen efter jag blivit mega-dumpad), så längtar jag ihjäl mig efter att se den ytterligare en gång.

Naturligtvis så baseras min passion för filmen på det faktum att dess handling utspelar sig på en modetidning. De som känner mig vet att hela min värld kretsar kring drömmen om att bli en Andy Sachs...








...för rusa uppför karriärstegen och bli en Miranda Priestly....






...fast med ett hjärta! Trots att filmversionen målar upp en mycket snällare bild av Miranda än boken så representerar hon fortfarande stereotypen "iskall karriärkvinna" (inspirerad av gissa vem på Vogue USA). När jag får min helt egna redaktion kommer alla assistenter och redaktörer behandlas som de änglar de är (någon som vill jobba med mig...?)

En annan anledning till att jag är kär i filmen är de fantastiska kläderna. Då filmen är stylad av modegurun Patricia Field är  framför allt Andys garderob naturligtvis en dröm.






Men. En sak oroar mig lite varje gång jag ser Djävulen bär Prada.

Nämligen att om jag vore Andy så skulle jag ALDRIG, jag upprepar ALDRIG, sluta jobba på Runway. Det skulle krävas en mycket värre bitch än Meryl Streeps fantastiskt kyliga Miranda för att skrämma iväg mig från mitt drömjobb!
Detta får mig naturligtvis att undra hur min verklighet kommer att se ut om något år. Kommer jag att bli en redaktionsassistent som mest kan liknas vid en dörrmatta för min chefs Manolos? Eller kommer min pojkvän inte ens att komma ihåg hur jag ser då jag spenderar 150% av min tid på jobbet?

Nåja. Man får väl hoppas att man lyckas stå med båda fötterna (med  skor från Zara...) på jorden när framgången väl kommer...



The American Dream

20 januari 2009, en historisk dag. En dag då den amerikanska drömmen blir verklighet. 





Jag har en verklig passion för Barack Obama därför att han symboliserar en tro på framtiden och en längtan efter förändring som jag inte ser så ofta bland dagens politiker, eller ens i dagens samhälle. Barack Obama är optimist därför att hans egen historia som ledde till att han lyckades bli den mäktigaste mannen på jorden, bevisar att allt är möjligt. Det inte en kliché, det är vårt enda sätt att ta oss framåt genom kriser och svårigheter: att tro på föränd

Sluta banta!

Nu får det faktiskt räcka.

Här i Italien är 90% av den kvinnliga befolkningen besatt av allt som har med utseendet att göra, från dieter till plastikkirurgi. Efter några år här är jag vad vid att tidningarna skriver om Botox-tips varje månad, men att komma hem till Sverige känns alltid som en frisk fläkt. Där råder "älska dig själv" - tanken. Iallafall fram till nu.

Några av de bloggare jag har följt ett tag (nämner inga namn...) har inte bara gett sig in på bantningstips, men även börjat hänge sig åt väldigt ohälsosamma beteenden som att följa extrema dieter och hylla det smala idealet. Detta oroar mig med tanke på att många tonårstjejer läser dessa bloggar. Trodde ju att Sverige var på väg åt rätt håll, bort från smalhetsen.

Att leva sunt är en grundförutsättning för att vara vacker (personer som Kate Moss till trots). Att leva sunt innebär även att äta rätt och träna. Men att leva sunt innebär även att INTE banta, då bantning inte bara begränsar kroppens vitamin- och näringsämnesintag och berövar kroppen vitala ämnen, men även gör ämnesomsättningen långsammare, med vilket resultat? Jo, att man får lättare att gå upp i vikt igen.

Det som jag tycker är helt fel i det som vissa personer skriver i sina bloggar är att smal-idealet är ett slags "universalbild" på vad skönhet är. Nej, alla vill inte vara smala. Nej, alla strävar inte efter att bära storlek noll. Nej, alla är inte intresserade av att banta.

Efter många år av ätstörningar kan jag äntligen säga att jag är helt nöjd med min kropp. Jag tränar två-tre gånger i veckan och försöker äta nyttigt, men vräker även i mig choklad och pommes frites. Och jag är absolut inte intresserad av att bli smalare.

För första gången börjar jag hålla med bloggare som jag tidigare inte haft så mycket gemensamt med, för att de försvarar vår rätt att älska oss själva och ge spink-idealet en spark i dess beniga häck! Visst är det fint att vara smal, men bara om man är det av naturen - se på Keira Knightley till exempel. Att hetsa sin kropp till att bli något den inte är däremot, det är det som lägger grunden för sjukdom. Sen att mat ska vara något man "unnar sig", något man ska begränsa, något man ska säga nej till, är inte sunt tänkande. Och det är sorgligt att ett tankesätt som vanligtvis brukar vara förpassat till pro ana-bloggar (tragiska i sig...) nu börjar ta sig ut bland de figurer som har påverkan på unga människor. Nu pratar jag inte bara om kvinnliga bloggare, utan även om killar som postar inlägg om sina dietframsteg. Vart är vi på väg egentligen?

Lärde vi oss inget av modeller som Luisel och Eliana Ramos och Ana Carolina Reston, som nästan bokstavligen dött på catwalken på grund av anorexia? Finns det inte tillräckligt med tjejer (och killar) som lider av omöjliga ideal? Och till sist - vad är det som är så obeskrivligt snyggt med att vara så smal som möjligt?





Vila i frid, Ana Carolina





Det nya millenniets skönhetsideal - kurviga och sexiga Scarlett Johansson





Tidigare inlägg
RSS 2.0