Nytt bloggprojekt!
Efter min lilla kris i förra veckan börjar sakta men säkert återfå min motivation...jag har kommit fram till att mode är det jag älskar och det finns inget jag kan göra åt det. Detta är min passion och jag måste kämpa vidare för att uppnå mitt mål eftersom jag helt enkelt inte känner mig hel annars. Jag har levt och andats denna värld så länge som jag bott i Italien och även om jag har en "hatkärlek" till modebranchen så kan jag inte hitta något annat som ger mig samma pirr i magen.
Skillnaden är bara den att jag vill satsa på att förändra saker. Nu kanske ni säger dröm vidare, saker och ting är som de är och ingen kan göra något åt det. Men då vill jag iallafall säga att jag försökte.
Därför har jag fått idén till ett splitternytt bloggprojekt där jag tänkte fokusera på "mode med ett hjärta", alltså lägga fram mina idéer om mode som jag vill se det:
* ekologiskt
* pälsfritt
* skonsammare skönhetsideal
Den här nya bloggen skulle kunna bli en plats där alla läsare kan dela med sig av sina tankar och även skriva ett inlägg. Då jag är jätteintresserad av att hitta likasinnade personer som vill jobba för att modebranchen ska bli en bättre plats så tänkte jag tipsa och informera om jobb i branchen samt dokumentera min egen väg på karriärstegen som modejournalist.
Vad tycker ni? Skulle ni läsa en sådan blogg? Jag har inte bestämt än om det ska vara italienskt, engelskt eller svenskt, men jag ska jobba vidare på detta!
Tack till Ranna, Mia, Sofie och Emelie som tillsammans med min underbara pojkvän har bidragit till att ge mig denna idé. Låt mig få veta vad ni tycker!
En glimt av sol på min himmel
Tack till alla er som uppmuntrade mig igår...ni har fått solen att skina på min himmel igen...eller iallafall att glimta fram bakom molnen...
Klänning, Michael Kors
Skor, heels.com
Clutch, Target
Örhängen, Lauren Conrad
Parfym, Anna Sui
www.polyvore.com
Motivationskris...
Mina tidigare kriser har varit baserade på osäkerhet och rädsla för att misslyckas, att inte klara av att uppnå mina drömmar. Dessa slags rädslor har alltid gått över lika fort som de har drabbat mig.
Men nu är det annorlunda.
Sedan ett tag tillbaka ligger en liten tanke och gnager i mig: är detta verkligen vad jag vill göra? Är detta verkligen det jag brinner för?
Sedan jag flyttade till Italien har mode stått i centrum i mitt liv. Men sedan några månader tillbaka undrar jag om det verkligen är min väg. Idag när jag jobbade med ett marknadsföringsprojekt flashade en tanke förbi: vad bryr jag mig egentligen? Jag kommer aldrig att bry mig om intänkter, försäljningssiffror och den ekonomiska, praktiska sidan av saker. Jag är en kreativ person som, tro det eller ej, inte är speciellt intresserad av pengar.
Det känns som att jag inte ger någonting till världen, inte bidrar med något förutom artiklar om skor och väskor medan det finns personer som dör av hunger och krig och våld. Jag kände mig mycket "nyttigare" i världen då jag jobbade på dagis, då jag hade möjligheten att röra vid människors liv varje dag.
Min dröm är att bidra med en förändring till modebranschen, som att jobba mot skonsammare skönhetsideal och emot pälsindustrin. Jag är verklighetens Ugly Betty. Men i det verkliga livet, där till och med en obetald praktikplats förblir en dröm, vet jag inte varifrån jag ska börja.
Dessutom är jag obeskrivligt trött på allt fjäsk, snobberi och pengafixering som ingår i modeindustrin. Min största skräck är att landa det där drömjobbet på en modetidning och hata varje sekund av det. Som jag känner mig själv så kommer jag inte att klara en dag med bitchiga, evigt bantande medarbetare och chefer som tror sig vara Guds gåva till mode. Vet inte hur länge jag kommer att orka innan jag säger åt "drömjobbet" att dra åt skogen.
Tyvärr så har jag inte den blekaste aning om vad alternativet skulle vara. Ni som känner mig och läser det här: vem är jag? Vad är jag bra på? Vad kan jag bidra med?
I Love Lanvin
Lanvin goes neon...
Klänning, Lanvin
Skor, imelda.com.au
Väska, asos.com
Halsband, asos.com
Armband, 80spurple.com
www.polyvore.com
Det är bara så JAG!!
"When I first came to New York and had no money, sometimes I would buy Vogue instead of dinner...I just felt it fed me more."
Sanningen!
Greg och Liz, manusförfattare av Sex and the City säsong 5 och 6, lägger fram en enkel och brutalt ärlig idé: om en kille inte ringer dig, inte bjuder ut dig eller gör slut med dig så är problemet inte att han "har mycket att göra" eller "är rädd för att förstöra vänskapen" - han är helt enkelt inte speciellt intresserad. Och vi förtjänar bättre än en kille som inte är speciellt intresserad, visst gör vi tjejer?
Greg och Liz enkla regler: han är inte speciellt intresserad om...
1. ...han inte frågar om du vill gå ut med honom
2. ... han inte ringer dig
3. ... han inte vill vara din pojkvän
4 .... han inte vill ha sex med dig
5 ... han har sex med någon annan
6 ... han bara vill träffa dig när han är full eller hög
7 ... han inte vill gifta sig med dig
8 ... han gör slut med dig
9 ... han slutar att höra av sig
10 ... han är gift eller på annat sätt "känslomässigt otillgänglig"
11 ... han är elak, respektlös eller bara en stor idiot
...och det finns inga ursäkter, som:
* han har mycket att göra på jobbet
* det är bara en jobbig period just nu
* han är inte "redo"
* han inte vill förstöra vänskapen
* han "är överväldigad av sina starka känslor för dig"
* han tycker att du är "för bra för honom"
Om en kille verkligen är intresserad så vet du det.
Filmen är både rolig och tänkvärd, med härliga skådespelare som Jennifer Aniston, Ben Affleck, Justin Long och Ginnifer Goodwin, men Scarlett Johansson stjäl scenen som vanligt. Till och med min pojkvän tyckte den var rolig och intressant. Det enda problemet jag har med det hela är att till och med den italienska titeln är bättre än den svenska. Hela budskapet går ju förlorat i "Dumpa honom". Snacka om att förenkla saker och ting för mycket.
Rain on me
...efter regn kommer solsken!
Trench, Moschino Cheap & Chic
Skor, Alexander McQueen
Halsband, modcloth.com
Örhängen, thischarminggirl.com
Paraply, Chantal Thomass
America's Next Top Model 12
Japp nu är det dags igen!
Säsong 12 av America's Next Top Model har haft premiär i USA, vilket betyder att jag kan se alla avsnitt på internet (he he...) och let me tell you att det som väntar är samma galet roliga ANTM-anda som vi följt och älskat i 11 säsonger!
Några av mina favoriter så länge är:
Fo
Jessica
Tahlia
...och årets plus size-modell, som jag tycker är den snyggaste någonsin:
Kortnie
Ska bli intressant!!
Är han inte fantastisk!!
Det är bara FÖR underbart...
...att världens vackraste man nu bor i samma land som jag!!!
Nej, jag hejar inte på Milan! Har bara en extrem passion för David Beckham...
Nu har jag bestämt mig: om min karriär går åt skogen så erbjuder jag mig som au pair till familjen Beckham...
En skönhet!
...för hennes moderna, sofistikerade stil!
...för hennes raffinerade elegans!
...för att hon äger catwalken!
Såg henne backstage hos Ermanno Scervino och måste erkänna att hon är precis lika vacker i verkligheten!
Tycker dessutom att hon verkar vara en himla kul och trevlig tjej!
Ballerinaskor!
Just nu har jag bara två par svarta ballerinas i min skogarderob...
Dessa passar till allt!
Hittade hemsidan http://www.prettyballerinas.com/ med massor av fina och roliga platta skor. Här kommer ett litet urval:
...annars kan jag rekommendera designern Greta Silva och hennes dessert-insirerade ballerinor:
Mode och futurism
Under 1900-talet har mode och konst varit nära besläktade. Mode har inspirerats av konstens uttryck, speciellt under vissa tidsepoker som futurismen under 1960-talet då designers som Paco Rabanne, Pierre Cardin och André Courreges influerades av konstnärer som Magritte och Mondrian.
Från februari till maj pågår det en utställning på Palazzo Reale i Milano (där min pojkvän jobbar) som visar italienska futuristiska konstnärer:
Fortunato Depero
Benedetta Cappa Marinetti
Umberto Boccioni
Ljusinstallation inspirerad av Giacomo Balla
....vilket fick mig att tänka på en av de italienska designers jag gillar bäst, Sonia Fortuna som kommer från min "adoptiv-hemstad" Florens och som inför förra säsongen presenterade en Mondrian-inspirerad kollektion:
Mitt försök till ett modernt konstverk...
There are always two choices in life, two paths to take. One is easy. And its only reward is that it's easy.
www. polyvore.com
Nya möjligheter!
Efter att ha skickat runt mitt CV till alla (och då menar jag alla) modetidningar, stylister och pr-byråer i Stockholm, Milano och några även i London så fick jag ett roligt svar från en svensk stylist med eget företag som hjälper personer att hitta deras egen stil. Jag lyckades boka en intervju den 14 april för ett uppdrag för deras hemsida!
Blev även väldigt glad för ett svar från en stylist som skrev att jag har "ett fantastiskt CV och en jättebra blogg" och att jag "kommer att gå långt". Känns kul att bloggen är ett steg på vägen till drömjobbet, då den tar upp en hel del av min tid och är min viktigaste hobby.
Just nu har jag fått min motivation tillbaka och tar nya tag. Börjar snart skriva på min uppsats som handlar om Vogue och har fått ett jättespännande nytt uppdrag för tidningen jag skriver för. Jag kommer att utveckla en artikelserie om stilikoner, från Audrey Hepburn till Grace Kelly och mer moderna fashionistas. Det är kämpigt men jag ser fram emot att kämpa hårt för min dröm!
...önskar att jag hade en liten söt rosa dator jag med!!!
Transparent hos Chanel
Chanel har alltid varit mitt favoritmärke vad gäller väskor. Under de senaste åren har märket experimenterat med nya sätt att uppdatera den klassiska Chanel-looken, bland annat med shoppingkassen i plast som fick mycket kritik men som jag blev överförjust i! Och här är det allra senaste:
Svart...
...och rosa!
De här kreationerna är en ny form av Chanels klassiska lilla handväska med kedja som dessutom ger en möjlighet att bära med sig accessoarer som parfym och solglasögon - från Chanel förstås!
Casual Breeze
Linnen, jamesperse.com
Jeans, Charlotte Russe
Väska, Balenciaga
Ballerinaskor, Pedro Garcia
Örhängen, cherryredboutique.com
Solglasögon, Tom Ford
Halsband, Barneys New York
Kan det vara dags?
Fick en rolig kommentar av Mia (http://theswedishgirl.blogspot.com/), en av mina favoritbloggare:
Postat av: Mia
En väninna och jag funderar på N.Y i höst och då kommer jag få med mig ett par Loboutins. Det är dags. Jag är 25 år och man bara måste ha ett par! De passar till allt ju.
Kan inte annat än hålla med.
Eftersom även jag uppnått den respektabla åldern 25 (fyller 26 i juni!), tänkte jag ta inspiration från Mia och önska mig ett par Louboutins till min födelsedag...Man måste ju bara ha ett par!
De klassiska Louboutin-sulorna...
...och min drömsko!
Paris Fashion Week - Stella McCartney
Moderna siluetter...
...mjuka strukturer...
...rena linjer...
...fräscha färger....
...böljande lätthet...
...och en drömlik atmosfär!
Bra jobbat än en gång, fantastiska Stella!
Holly Golightly
"The quietness and the proud look of it; nothing very bad could happen to you there. If I could find a real-life place that'd make me feel like Tiffany's, then - then I'd buy some furniture and give the cat a name!"
Little black dress, brownsfashion.com
Halsband med medaljong, modcloth.com
Parlhalsband, Topshop
T-shirt, Wet Seal
Skor, Christian Louboutin
Handskar, Accessorize
Orhangen, myprestigium.com
Månadens Aubade
Mars enligt Aubade....
Paris Fashion Week - Sophia Kokosalaki
Sedan Sophias första kollektion på Paris modevecka har jag varit ett stort fan av hennes originella kreationer som tar fram de kvinnliga formerna med romantiska draperingar med grekisk inspiration i modern tappning. I år var Sophia sitt vanliga fenomenala jag:
Böljande...
...mjukt...
...transparent...
...drömlikt...
...och alldeles, alledes underbart!
Jag måste tyvärr anmärka på att modellerna ser utmärglade, bleka och sjukliga ut. Till och med Jourdan Dunn tappade lite av sin stjärnglans. Är det bara jag eller skulle catwalken må bättre av en dos rejäl feminin glamour á la Cindy/Claudia/Naomi/Christy?
Ni måste se den!!!!!
Även om vissa delar av filmen är väldigt hårda och man har svårt för att fortsätta titta så tycker jag att absolut ALLA ska se den! Inte minst för att regissören Danny Boyle har använt en del av intäkterna till att bygga nya hem till sina barnskådespelares familjer samt ordnat med transport till och från skolan för dem tills de fyller 16 år.
Jag måste säga att det här är den enda film under de senaste åren som verkligen är VÄRD alla priser den vunnit då den inte bara har ett fantastiskt manus, otroligt rörande skådespeleri ( bland andra från huvudrollsinnehavarna Dev Patel och Frieda Pinto och samtliga barnskådespelare), bra klipp, regi och foto, men även lyckas berätta en historia på ett genuint och ärligt sätt. Det fiskas inte efter tårar, ändå kommer tårarna, jag lovar (okej jag är ju en hyperkänslig lipsill, men blir man inte berörd av den här filmen så är det någotallvarligt fel på en). Personporträtten är träffsäkra och historien är samtidigt känslosam och chockande, tragisk och hoppfull. Man känner sig upprymd, rörd och glad när man lämnar biografen. Det är precis den känslan jag vill ha när jag sett en riktigt, riktigt bra film.
Lova mig nu att ni duktigt går iväg och ser den. Lovar ni? Allihopa? Du där i hörnet också? Bra.
Tröstäta!
Först och främst vill jag säga JÄTTETACK till alla söta och fina läsare som skrev gulliga kommentarer till mig igår då jag var supernere. Ni är verkligen bäst, bäst, bäst! Det är ni som är orsaken till att jag bloggar dag in och dag ut och aldrig tröttnar.
Idag mår jag...fortfarande pyton. Det här med praktikplatsen har vält omkull alla mina planer och allt jag och min pojkvän båda längtat så mycket till: flytten till Stockholm, en lägenhet tillsammans, ett nytt liv. Och en chans till en rolig och lärorik upplevelse för mig.
Nu svävar jag i ovisshet och måste helt plötsligt ta en massa jobbiga beslut utan att egentligen ha koll på min framtid, för både mig och pojkvännen. Kunde knappt sova i natt.
Det enda som håller mig uppe är...det underbara fenomenet SOCKER. Den som uppfann sötsaker borde få Nobelpriset för fred, för när hela ens värld har rasat är en stor chocolate chip cookie en mirakelkur! Jag vet, fetma, karies och diabetes, bla bla bla, men ibland blir man bara för frestad av den där oemotståndligt söta smaken för att säga nej! Och varför borde man? Livet är kort...hoppas bara att min depression också är det!
....in chocolate we trust!
En dröm som går i kras
Så kom det.
Mailet som sa att jag inte skulle få göra min praktik på en känd svensk modetidning eftersom eventet jag skulle hjälpa dem med fått nej från sponsorerna på grund av konjunkturen. Redan innan jag öppnade mailet visste jag vad det rörde sig om. Kände liksom på mig att det var för bra för att vara sant.
Efter att ha börjat spontangråta i klassrummet (varför är det så att så fort en tjej gråter tror alla att det rör sig om kärleksproblem?) måste jag konstatera att det inte är ofta som saker går som man planerat och ännu mer sällan som man önskat. Kan bara hoppas att nya chanser kommer i min väg och att jag är smart nog att ta dem.
Avslutar med att säga att jag är hjärtligt trött på FINANSKRISEN! Nu får det vara nog! Alla vi som avslutar våra utbildningar i år har inte precis en drömsituation att se fram emot. Det är redan hårt nog därute utan kriser.
Jag kommer att fortsätta slita häcken av mig natt och dag för att hitta en praktikplats, ett jobb och en framtid. Jag kommer aldrig att tappa motivationen som driver mig framåt trots stenhård konkurrens, låga löner, osäkerhet och kriser till råga på allt. Men just nu känner jag bara för att krypa ner under täcket med hundra gamla Vänner-avsnitt och fem chokladkakor.
Milano fashion week - dag 3
Jag har alltid gillat att få Agatha Ruiz de la Pradas inbjudningar i min mailbox, för titta vad originell och rolig hon är:
Jag har alltid sparat inbjudningarna för de är ju ett litet konstverk i sig!
Så var även visningen i sig...lekfull, kreativ och med mängder av små överraskningar...i år tog Agatha inspiration av surrealismen och presenterade massor av roliga former, starka färger och intressanta detaljer.
Jag är speciellt glad över att se ännu en designer som säger NEJ till äkta päls! Agatha är miljö- och djurrättsaktivist och öste på med eko-päls!
Burklänningen....
Paraplyklänningen...
Byråklänningen...
Äggklänningen...
Pianoklänningen...
...och den underbara kvinnan som alltid lyckas tillföra glädje och ironi i en annars alltför gravallvarlig modevärld: Agatha Ruiz de la Prada!
Milano Fashion Week, dag 2
Igår var det dags för min pojkväns första upplevelse av Milanos modevecka då jag lyckades få in honom hos Paola Frani, en relativt okänd italiensk designer som visade en modern och dynamisk kvinna i svart och guld, maskulina linjer blandat med 80-talsglamour. Tyvärr så har jag inga bilder att visa er, eftersom det inte går att få tag på Paola Franis bilder om inte genom hennes egen sida, där lösenord krävs (gissa om min redaktör kommer att bli arg då jag skickar in en artikel utan bilder...), men jag lovar er spännande videos från modeveckan så fort jag förstått hur man bär sig åt för att lägga upp video på bloggen!
