Följ den här bloggen!
Idag startade min fantastiska syster Sofie sin nya fotoblogg, Picture Perfect by Sofie (gissa vem som kom på namnet hihihihihihi) där hon kommer att dela med sig av sina underbara bilder!
Länk: http://makeaphoto.blogg.se
Här får ni ett smakprov på mästerverken:
Länk: http://makeaphoto.blogg.se
Här får ni ett smakprov på mästerverken:
Lipstick Jungle
Ikväll hade Lipstick Jungle premiär på svensk tv. Serien kretsar kring tre väninnor i New York som jonglerar karriär och familjeliv (låter det bekant?).
Då jag redan sett alla avsnitt som har kommit ut i USA är jag nyfiken på vad svenska tittare tyckte om serien. Var det en ny Sex and the City? Eller är Carrie och hennes Manolo-bärande väninnor oersättliga? En sak är iallafall säker: då serien är stylad av geniet Patricia Field har ni tv-tittare några fantastiska garderobsmoment att se fram emot!
Lindsay Price, Brooke Shields och Kim Raver i Lipstick Jungle.
Då jag redan sett alla avsnitt som har kommit ut i USA är jag nyfiken på vad svenska tittare tyckte om serien. Var det en ny Sex and the City? Eller är Carrie och hennes Manolo-bärande väninnor oersättliga? En sak är iallafall säker: då serien är stylad av geniet Patricia Field har ni tv-tittare några fantastiska garderobsmoment att se fram emot!
Lindsay Price, Brooke Shields och Kim Raver i Lipstick Jungle.
Merry Christmas!
Efter det totalt misslyckade (men goda!) pepparkakshuset måste jag konstatera att jag har haft en underbar, lat och mysig jul! Önskar att alla mina läsare också haft en helt fantastisk julafton med massor av jättegod mat (strunt i alla bantningstips och ät gott) och massor av härliga lyxiga julklappar!
Pepparkakhus!
God jul till allihopa!!!
Att vara hemma i Stockholm igen är, snöbrist till trots, verkligen den vitaminkick skoltrötta jag behövde. Eller snarare, lussebulls- och pepparkakskick. På tal om pepparkakor så ska jag idag ge mig på ett riktigt komplicerat projekt: it's pepparkakshus time!
Jag önskar alla mina läsare en helt underbar jul: mysig, varm och lugn, med familj, vänner och massor av god mat. Och julklappar! Njut av ögonblicket och stämningen och (försök att...) koppla bort all vardagsstress och bara ha det trevligt!
Att vara hemma i Stockholm igen är, snöbrist till trots, verkligen den vitaminkick skoltrötta jag behövde. Eller snarare, lussebulls- och pepparkakskick. På tal om pepparkakor så ska jag idag ge mig på ett riktigt komplicerat projekt: it's pepparkakshus time!
Jag önskar alla mina läsare en helt underbar jul: mysig, varm och lugn, med familj, vänner och massor av god mat. Och julklappar! Njut av ögonblicket och stämningen och (försök att...) koppla bort all vardagsstress och bara ha det trevligt!
Ännu en resa...
Efter mängder av ansträngningar har jag äntligen klarat av det. Jag försökte med alla sätt och vis: jag klämde, jag trycke, jag rullade, jag satte mig på den...och till slut: voilá! Resväskan är stängd!
Om drygt två timmar sitter jag på ett tåg till Milano och min pojkvän. Imorgon kväll är jag (och mitt 70-kilos bagage) äntligen på väg hem till Stockholm. Hem ljuva hem.
Hur jag än försöker att ändra på mig, bli en annan, bli den där tjejen som reser med en liten 10-kilos beautybox där hela fem klänningar vilar prydligt ihoprullade, så är det inte jag. Jag är tjejen som alltid står i kö för att betala övervikten på väskan, tjejen som inte hittar det där skärpet för att hon glömde det hemma i Florens, tjejen som helt enkelt inte kan resa organiserat.
Men men. Vi får se exakt hur mycket Ryanair gör mig fattigare den här gången. 
Drömjul i London...
Förra året hade jag turen att besöka London strax innan jul och jag måste säga att det var absolut underbart på alla sätt och vis! Staden lyser upp och blir ännu vackrare och mer stämningsfull än vad den redan är. London vibrerar av liv, står aldrig stilla, och runt december blir det bara tydligare hur mycket den här staden har att ge. Luften fylls av en atmosfär som är så typisk för ögonblicket att den känns magisk.
Drömmer om att komma tillbaka till denna magiska atmosfär med familjen eller med min pojkvän!
Blir så irriterad!
Ibland känns det som att gå tillbaka i tiden. Typ 100 år.
Idag under en lektion i min klass där jag är i sällskap av flera andra utländska tjejer, dök frågan upp: varför är det så att i varje italienskt tv-program, film, reklamfilm eller typ vilken form av kommunikation som helst, framför allt där huvudpersonen är en medelålders (och inte speciellt snygg) man så finns det alltid en halvnaken kvinna i bakgrunden som skyltar med sitt påklistrade leende och sin silikonurringing?
Då jag växt upp i ett av världens absolut mest jämställda länder har jag svårt att förstå nödvändigheten i att "utsmycka" ett nyhetsprogram med två "dansöser" (fel ord enligt mig, strippor är i så fall mycket bättre dansöser) i guldbikini som svansar runt de två rynkiga kostymgubbarna som är programledare. År 2008 är vi väl inte det minsta intresserade av att låta unga, smarta och vackra tjejer agera Viagra åt disperata 50-åringar? Eller har jag fel?
Och don't get me started on italienska filmer! Varje år dyker en ny julfilm upp som målar upp exakt samma bild: en medelålders loser åker på semester med sin jobbiga fru, och vare sig de befinner sig vid poolen eller i skidbacken så finns det alltid en bikinibrud på plats vars funktion (förutom att agera vandrande reklam åt sin plastikkirurg) är att gestalta objektet för huvudpersonens perversa otrohetsfantasier. Då tjejerna nästan alltid är utländska (är detta på grund av fördomen att vi är mer lättfotade än italienska tjejer, eller bara för att skådespelerskorna (...) inte kan italienska?) behöver de ofta inte ens prata, bara sväva förbi i minikjol med ett förföriskt leende.
Det är i dessa sammanhang som jag måste säga att jag känner mig väldigt svensk. Och tur är väl det.
Bild från ett italienskt "nyhetsprogram", komplett med programledare och "dekorationer"...
Idag under en lektion i min klass där jag är i sällskap av flera andra utländska tjejer, dök frågan upp: varför är det så att i varje italienskt tv-program, film, reklamfilm eller typ vilken form av kommunikation som helst, framför allt där huvudpersonen är en medelålders (och inte speciellt snygg) man så finns det alltid en halvnaken kvinna i bakgrunden som skyltar med sitt påklistrade leende och sin silikonurringing?
Då jag växt upp i ett av världens absolut mest jämställda länder har jag svårt att förstå nödvändigheten i att "utsmycka" ett nyhetsprogram med två "dansöser" (fel ord enligt mig, strippor är i så fall mycket bättre dansöser) i guldbikini som svansar runt de två rynkiga kostymgubbarna som är programledare. År 2008 är vi väl inte det minsta intresserade av att låta unga, smarta och vackra tjejer agera Viagra åt disperata 50-åringar? Eller har jag fel?
Och don't get me started on italienska filmer! Varje år dyker en ny julfilm upp som målar upp exakt samma bild: en medelålders loser åker på semester med sin jobbiga fru, och vare sig de befinner sig vid poolen eller i skidbacken så finns det alltid en bikinibrud på plats vars funktion (förutom att agera vandrande reklam åt sin plastikkirurg) är att gestalta objektet för huvudpersonens perversa otrohetsfantasier. Då tjejerna nästan alltid är utländska (är detta på grund av fördomen att vi är mer lättfotade än italienska tjejer, eller bara för att skådespelerskorna (...) inte kan italienska?) behöver de ofta inte ens prata, bara sväva förbi i minikjol med ett förföriskt leende.
Det är i dessa sammanhang som jag måste säga att jag känner mig väldigt svensk. Och tur är väl det.
Bild från ett italienskt "nyhetsprogram", komplett med programledare och "dekorationer"...
Jag vill ha en och ingen kan stoppa mig!
Det är inte en ny trend men den är fortfarande på allas läppar: tatueringen. Många tycker att denna rätt extrema kroppsutsmyckning är oelegant och till och med vulgär. Jag är inte en av dessa personer.
Här i Italien är det fullt acceptabelt att gå runt på gatorna i mjukisbyxor eller med ett dött djur hängandes kring halsen, men så fort en tjej har en tatuering så snackas det. Jag tycker att allt kan vara mer eller mindre elegant, det beror på hur det bärs (utom päls som alltid representerar grymhet. Men det är en annan historia) och en mindre tatuering på ett vä valt ställe tillför mystik och, varför inte, elegans. Ett exempel är Nicole Richies fotlänk med kors.
Har nu ett tag lekt med idén att tatuera tre stjärnor på smalbenet eller på axeln, som symbol för mig och mina systrar. Idén är snodd från en av mina stilikoner, Victoria Beckham, vars rygg pryds av fem stjärnor som representerar henne själv, David och deras tre söner. Men även Sienna Millers enkla, fina tatuering är väldigt interessant.
Mitt problem är att så fort jag berättar det för folk så springer alla iväg och tatuerar in tre stjärnor, bara för att det är "snyggt" medan det för mig har en innebörd. Jag är mer än okej med att starta en trend, så därför bloggar jag det: det var jag som började! (okej, och kanske Victoria och Sienna också!)
Sienna Millers stjärnor
Nicoles fotlänk
Victoria och hennes stjärnor - om inte detta är elegans!
Här i Italien är det fullt acceptabelt att gå runt på gatorna i mjukisbyxor eller med ett dött djur hängandes kring halsen, men så fort en tjej har en tatuering så snackas det. Jag tycker att allt kan vara mer eller mindre elegant, det beror på hur det bärs (utom päls som alltid representerar grymhet. Men det är en annan historia) och en mindre tatuering på ett vä valt ställe tillför mystik och, varför inte, elegans. Ett exempel är Nicole Richies fotlänk med kors.
Har nu ett tag lekt med idén att tatuera tre stjärnor på smalbenet eller på axeln, som symbol för mig och mina systrar. Idén är snodd från en av mina stilikoner, Victoria Beckham, vars rygg pryds av fem stjärnor som representerar henne själv, David och deras tre söner. Men även Sienna Millers enkla, fina tatuering är väldigt interessant.
Mitt problem är att så fort jag berättar det för folk så springer alla iväg och tatuerar in tre stjärnor, bara för att det är "snyggt" medan det för mig har en innebörd. Jag är mer än okej med att starta en trend, så därför bloggar jag det: det var jag som började! (okej, och kanske Victoria och Sienna också!)
Sienna Millers stjärnor
Nicoles fotlänk
Victoria och hennes stjärnor - om inte detta är elegans!
Kära mina skor!
Kära mina skor (stövlar, stövletter...det är er jag pratar med!) !
Varför måste ni jämt gå sönder? Vad gör jag för fel som får er att vilja slita ut klacken på fem minuter? Kom nu inte med ursäkten "nejmen vi är ju bara ett par stövletter från Zara, vi kostade bara 40 euro, vad begär du av oss egentligen?" för även era dyrare vänner ställer till med samma problem. Och jag vill inte höra "det är Florens gator" för sen händer samma sak i Milano eller Stockholm.
Tänk er skammen jag går till mötes när jag tar med er till skomakaren, som tittar på mig som om jag vore ett underligt djur på zoo och mumlar: "men hur bär du dig åt flickebarn, att ha skor som ser ut på det där sättet!"
Jag skulle vilja svara: "vore det inte för mig och mina trasiga stövlar skulle du inte ha några kunder!" men jag begränsar mig till att ge er några onda ögonkast och hoppas att ni börjar uppföra er.
Nu räcker det, verkligen. Från och med nu är det stark och tålig klack som gäller. Jag vill ha skor som står ut med mina promenader i Florens, utekvällar, resor och resten av mitt underbara liv! Förstått? I utbyte lovar jag att putsa er lite oftare.
...kommer även denna läckerhet från Chanel att bedra mig när jag kommer att ha råd?
Varför måste ni jämt gå sönder? Vad gör jag för fel som får er att vilja slita ut klacken på fem minuter? Kom nu inte med ursäkten "nejmen vi är ju bara ett par stövletter från Zara, vi kostade bara 40 euro, vad begär du av oss egentligen?" för även era dyrare vänner ställer till med samma problem. Och jag vill inte höra "det är Florens gator" för sen händer samma sak i Milano eller Stockholm.
Tänk er skammen jag går till mötes när jag tar med er till skomakaren, som tittar på mig som om jag vore ett underligt djur på zoo och mumlar: "men hur bär du dig åt flickebarn, att ha skor som ser ut på det där sättet!"
Jag skulle vilja svara: "vore det inte för mig och mina trasiga stövlar skulle du inte ha några kunder!" men jag begränsar mig till att ge er några onda ögonkast och hoppas att ni börjar uppföra er.
Nu räcker det, verkligen. Från och med nu är det stark och tålig klack som gäller. Jag vill ha skor som står ut med mina promenader i Florens, utekvällar, resor och resten av mitt underbara liv! Förstått? I utbyte lovar jag att putsa er lite oftare.
...kommer även denna läckerhet från Chanel att bedra mig när jag kommer att ha råd?
En värdig First Lady!
Min passion för Barack Obama är numera ett känt faktum! Jag tycker att valet är ett fantastiskt framsteg för USA och för världen. Och ni vet hur det brukar låta...bakom varje framgångsrik man...which brings us to Michelle Robinson Obama.
USA:s första afroamerikanska First Lady är (minst) lika mycket en förebild som hennes man: en stark, självständig karriärkvinna som, istället för att låta sig överskuggas av sin otrolige man, är ett stöd och en inspiration för honom. Hela världens nya presidentfu är nämligen inte bara superintelligent (Michelle har två universitetsdiplom i juridik, från två obetydliga små amerikanska skolor som heter Princeton och Harvard) utan utstrålar även en positiv anda som alltid smittar av sig. För att inte nämna hur kära hon och hennes man alltid ser ut! Det är övertydligt att de är ett par som älskar och tror på varandra.
Sist men inte minst är Michelle den mest stilfulla kvinnan inom amerikansk politik på länge (ät upp det, Sarah Palin)! Då jag aldrig varit något stort fan av Jackie O (stäm mig då) så undviker jag den jämförelse som gjorts av flera andra, senast av svenska Elle. Enligt mig är Michelle den första i sitt slag.
Här är några av Michelles höjdpunkter inom mode:
USA:s första afroamerikanska First Lady är (minst) lika mycket en förebild som hennes man: en stark, självständig karriärkvinna som, istället för att låta sig överskuggas av sin otrolige man, är ett stöd och en inspiration för honom. Hela världens nya presidentfu är nämligen inte bara superintelligent (Michelle har två universitetsdiplom i juridik, från två obetydliga små amerikanska skolor som heter Princeton och Harvard) utan utstrålar även en positiv anda som alltid smittar av sig. För att inte nämna hur kära hon och hennes man alltid ser ut! Det är övertydligt att de är ett par som älskar och tror på varandra.
Sist men inte minst är Michelle den mest stilfulla kvinnan inom amerikansk politik på länge (ät upp det, Sarah Palin)! Då jag aldrig varit något stort fan av Jackie O (stäm mig då) så undviker jag den jämförelse som gjorts av flera andra, senast av svenska Elle. Enligt mig är Michelle den första i sitt slag.
Här är några av Michelles höjdpunkter inom mode:
Dagen till ära!
Idag lägger jag upp denna fina bild på Castelbajacs klänning, presenterad under senaste modeveckan i Paris, med amerikanska presidentkandidaten Barack Obama som inspiration. Med detta säger jag bara: GO OBAMA!!!!! Amerikaner, gör rätt val nu (efter så många år av fel, fel, fel...)
Happy Halloween!
Denna vecka är min mamma och moster här i Florens och hälsar på. så jag har bestämt mig för att strunta i att gå ut och vila ut efter alla promenader och museibesök. Så det blir inget trick or treat ikväll. Men jag är alltid nyfiken på folks fantasifulla Halloween-ideer (såg två Harlekin-clowner i centrum som jag nästan ville gå fram och ta kort på!)
Mina tre Halloweenklassiker är:
1. Häxa. Traditionellt men kan vara väldigt elegant och enkelt (bara att ta på sig en spetsig svart hatt, min har till och med spindlar som lyser i mörkret!)
2. Catwoman. Även detta traditionellt (och sexigt!) men herregud vad man svettas! Inte några bekväma material precis...
3. Cheerleader. Får du tag på pompoms så kan detta vara en söt och rolig grej. Face it, du är alla killars fantasi (eller nästan. Det finns ju de som föredrar Catwoman...)
Ha en kul Halloween!
Drömmen - en walkin-garderob
Återkommer nu till ett av mina favoritämnen - Sex and the City-filmen. Ögonblicket som vi tjejer gärna minns är då Carrie ser sin nya garderob (byggd av Mr. Big som bröllopspresent), och jag tror att vi alla tänker samma sak - jag skulle kunna bo där inne!
En walkin-garderob är drömmen för många av oss fashion-aholics. Inte bara för att det är så vansinnigt lyxigt och tjejigt, men även av praktiska skäl - har man fler än 50 par skor så slutar de vid en viss punkt att få plats under sängen. Och väskor? Jag har då inte tillräckligt med hyllor och krokar för att rymma dem allihop.
När jag fortfarande bodde i kära gamla Stockholm och hade en hel lägenhet för mig själv gjorde jag om min mormors gamla förråd (lägenheten var hennes) till walkin-garderob. Med alla sina galgar, hyllor och byrålådor var rummet helt perfekt. När jag gick in i min garderob kände jag mig riktigt riktigt lyxig!
Nu i mitt nya italienska liv tränger jag in mina kläder i en minigarderob, har en halv skoaffär under sängen och har köpt en riktigt fiffig pryl på Ikea där jag kan stapla mina väskor! Men det är till tröst att min pojkvän redan har skissat upp garderoben har ska bygga till mig när vi flyttar ihop...
...Nicoles garderob kan man ju sukta efter.
Ett tips: kolla in en av Sveriges bästa modebloggare, Delinda (http://delinda.se) och klicka på Delinda's Closet! Inte illa...vilken walkin tjejen har! Avundsjuk? Jag??
En walkin-garderob är drömmen för många av oss fashion-aholics. Inte bara för att det är så vansinnigt lyxigt och tjejigt, men även av praktiska skäl - har man fler än 50 par skor så slutar de vid en viss punkt att få plats under sängen. Och väskor? Jag har då inte tillräckligt med hyllor och krokar för att rymma dem allihop.
När jag fortfarande bodde i kära gamla Stockholm och hade en hel lägenhet för mig själv gjorde jag om min mormors gamla förråd (lägenheten var hennes) till walkin-garderob. Med alla sina galgar, hyllor och byrålådor var rummet helt perfekt. När jag gick in i min garderob kände jag mig riktigt riktigt lyxig!
Nu i mitt nya italienska liv tränger jag in mina kläder i en minigarderob, har en halv skoaffär under sängen och har köpt en riktigt fiffig pryl på Ikea där jag kan stapla mina väskor! Men det är till tröst att min pojkvän redan har skissat upp garderoben har ska bygga till mig när vi flyttar ihop...
...Nicoles garderob kan man ju sukta efter.
Ett tips: kolla in en av Sveriges bästa modebloggare, Delinda (http://delinda.se) och klicka på Delinda's Closet! Inte illa...vilken walkin tjejen har! Avundsjuk? Jag??
Giftastankar?
Nu i november ska en bröllopsmässa hållas både i min "hemstad" Florens och i mitt "andra hem", Milano. Många wannabe-brudar kommer att flockas till dessa två modemetropoler för att ta del av kvinnans motsvarighet till ett barn i en godisaffär. Bland dem även jag och en av mina klasskompisar (även hon i ett ett-och-ett-halvårigt förhållande).
Visst, blombuketter och tårtor i all ära, men vad är den verkliga anledningen till att vi söker oss till bröllopsmässorna, smygläser bröllopstidningar och drömmer om att pojkvännen ska ta en paus från Playstation för att fria?
Svaret är enkelt: KLÄNNINGEN!
Kvinnor har i alla tider fascinerats av det drömobjekt som är Brudklänningen. En vit gräddbakelse eller något färgglatt och annorlunda - klänningen är en symbol för kärlek, romantik och happily ever after, men även en dröm som går i uppfyllelse. Det handlar inte så mycket om att "bli gift" (nej, 2008 har vi inget behov av ett kontrakt för att vara med den vi älskar) som att uttrycka sin lycka i en underbar fest.
Själv har jag redan bestämt precis hur den ska se ut (det är nu man är glad att pojkvännen inte kan svenska och därför inte kan läsa denna blogg...): baserad på Christian Diors New Look-kollektion 1947 (alltså med supertight korsett och en vid, puffig långkjol i tyll och chiffong) men tvivlar lite på färgvalet. Vitt eller inte vitt, det är det som är frågan.
